Middag framför datorn

Då var det matchdags i Herulf och är det en vardagskväll så innebär det också matdags framför datorn. Matte och husse sitter och stirrar fånigt på en skärm som då och då rasslar till. De säger ingenting. Slevar i sig maten. Dricker vatten.
När jag hör att de skrapar tallrikarna, ger jag mig tillkänna. Då är det min tur att fördiska. Men matte tror att det blir för starkt i min mage. Det är nåt utrikiskt som de har ätit och jag får bara ett par pastabitar. Bah!

Matte äter svårsmälta saker

Matte har ätit 1 st klädhängare och 1 st kvastskaft. Detta medför att hon är stel som en pinne, inte kan böja sig och tvingas släppa min matskål cirkus 30 cm ovanför där den ska stå. Behöver jag säga att det skvätter! Jag tvingas till en hel del extra pälsvård.

Men, det fina i kråksången är att hon är hemma mer med mig, och att hon behöver tröst (hon kommer i alla fall inte undan!)

och så tonade hon fram igen

... sakta, sakta.
först blågrå, konturlös
sedan former, gränser
matte och kappan är här igen.

oops, det där höll på att gå illa
överdosera ej!

tips till husse när PMS:en blir för svår
Vanish!

Och nu blir det ...

REKLAM!

Minns ni min vita kappa?
ni skulle ha sett den efter kantarelljakten!
(fasen att jag inte fotade!)

Nu kommer det...

Vanish!

Nävgröt

Igår var en riktig slappardag med, jag vet inte hur många tupplurar,
men framåt eftermiddagen tog vi ändå oss ut.
Ojdå, det var visst vacker väder!

Biltur till Skutboudden.
Nävgröt med hårdstekt fläsk och lingon. Enbärsdricka till.
?
Jodå! Det var faktiskt riktigt gott, fast en halv portion räckte.
?

Nej, vi åt med kniv och gaffel, men det är riktigt - man ska egentligen äta med nävarna.

Letade bland stånden efter en svampkorg, men fann ingen.
Äntrade ändå svampskogen.
Absolut inte klädda för det. Matte i ljus kappa!

Igår svamprensning
Idag svampmacka

... och kapptvätt!

- Ska jag hjälpa dig?

Usch, nu har hon gjort det igen. Matte.
Det kom en stackars suckande utländsk kille på kryckor haltande (eller hoppande kanske) i korridoren utanför mattes kontor.
Å, stackars, tänkte hon.

- Ska jag hjälpa dig?
Yes, pleeeaaase (tacksam blick), varpå killen halar fram en kallelse.
Matte tittar och nickar förnumstigt.
- Åh, det var tur att jag mötte dig. Du är på väg åt fel håll! Det är bäst jag följer med dig. Det är långt!
- Yes pleeease verri kaind of you madam!
(Madam och madam, tänkte matte, lady kanske hade suttit bättre, men skit samma)

Matte eskorterar med belåten förnumstig min den hoppande haltande killen tvärs igenom hela vårdcentralen, alltså säkert 500 meter - minst! Och ber honom sätta sig utanför en receptionsdörr som är märkt "kommer strax". För i den delen ska den doktorn sitta som han var kallad till.
Trodde hon ja!

Killen var på rätt väg från början. Doktorn hade bytt kontor.
Killen har numera förutom ont i benet också blåsor i sina händer.

Tedde på verkstad

Bromsar är bra att ha.
Särskilt på en bil.
Tedde har varit svårstoppad ett tag.
Nu blivit intagen.

Senaugusti

Händer inte så mycket.

Husse idkar välgörenhet. Ställer upp i golftävling för att ingen annan ska bli ledsen över jumboplatsen. Snällt.

Matte och jag för oss själva.

Hon tog ett välförtjänt glas rödvin igår efter tvätt- och tennispass.

Vinet var en vinst på jobbets vinlotteri. Men spottade ut.

Och hällde ut. Varning för Parador - äckligaste någonsin, enligt matte.

Fick trösta henne sedan, inte för "vinet", men hon såg "Den bästa av mödrar"

och längtade så efter sina egna ungar. Trots att hon blev ledsen vill hon ändå att andra ska se den. (Jag tror inte att hon är lika snäll som husse.)

Sommarn lider mot sitt slut.

Känner det tydligt.
Sover ute så mycket som jag kan.

Och det är mycket...

Long time no see

Oj, nu var det länge sedan ni hörde av mig.
Men, ni förstår här har det varit fullt upp.
Nya (tja, kanske inte helt nya) människor att sova med och låta mig klappas av.
Och sova med - det har jag aldrig gjort förut.

De som besökt oss är goda vänner till matte och husse.
Här har det längtats och väntats för några dagars mys och nu längtas och väntas det igen.
Till nästa gång.

Jag tyckte nog i alla fall att jag drog längsta strået i umgänget. Jag som fick sova mellan dem. Och ligga i knät. Husse och matte försökte inte ens.
Knäppt.

Och den ena bytte utseende ibland, men så kan det ju vara. Jag vet ju själv hur det är - ibland har man vinterpäls och ibland inte. Det är inget konstigt med det.

Det luktar skog

Det luktar skog i lägenheten. Matte och husse har varit ute i naturen, blivit myggbitna och hittat en och annan kantarell. Igår var det macka med smörstekta kantareller som stod på menyn och idag var det dags för stekt gös med en röra med äpplen, kantareller och rödlök. Lite riven pepparrot på toppen. Fisken var det enda som intresserade mig. Den var jättegod. Några ostbågar fullbordade kvällen. Om nu bara den här svamplukten kunde försvinna...

Vi höll tummar och tassar

Vår "lille" pojk sköter sig. När vi igår fick reda på att han skulle spela gick vi här som osaliga andar i den fjärran staden och höll både tummar och tassar.

1. för att han skulle få gå på plan.

2. för att han inte skulle skada sig.

3. för att han skulle spela just sådär som han gjorde.

Tre överraskningar (tre önskningar) - kunde varit ett kinderägg!

Simon Hansson var totalt respektlös mot storlaget Flensburg-Handewitt.

Så här skriver Lysekilsposten, den lokala draken:

2009-07-31
Simon Hansson visade upp sig för stjärnorna
Sju mål och ett totalt respektlöst spel, det blev 21-åringen Simon Hanssons facit mot
stjärnorna i Flensburg. – Det här var det roligaste jag varit med om, det händer
bara en gång i livet. Och egentligen skulle Bohuslänkombinationens bäste lirare
inte varit med.
– Det stämmer. Jag fick beskedet dagen före att de behövde
folk, berättar Simon. Med tio minuter spelade kom han in på planen och tog för
sig direkt.– När man har Stefan Lövgren och Ljubomir Vranjes runt sig är det
bara att springa i luckan så sitter bollen där. De är mina största idoler som
jag haft och det är helt sjukt att få spela tillsammans med dem. Flensburgs
tränare Per Carlén var också imponerad över den spänstige niometarens spel. –
Han såg riktigt bra ut och gick på ordentligt.
Är han något för Flensburg?–
Det kanske är lite svårt att säga just nu, men Mats Fransson får se till att
utveckla honom ordentligt uppe i Norge. Sedan vet man aldrig. Simon Hanssons
moderklubb är LHK och det är där som han har spelat tills förra säsongen då han
flyttade upp till Norge för spel i klubben Herulf. Där hittar vi också
lysekilarna Fredrik Josefsson, Joakim Patriksson och Mats Fransson som även de
var med i matchen mot Flensburg. – Efter en skön semester ska det bli kul att
snart åka till Norge igen och ladda för en ny säsong, säger Simon. Hans namn
stod inte ens med i matchprogrammet, men de flesta visste nog ändå att matchens
stora överraskning hette Simon Hansson.
Foto: Lennart Hård
Joel Hansson - joel@lysekilsposten.se

Heja heja

Sitter här på behörigt avstånd från match som skulle varit jättekul att se. Många duktiga handbollsspelare på en och samma plan. Och där mitt ibland dem är vår "lille" och några av hans vänner. Heja, heja. Visa vad ni går för!

Semestern är över

Jaha, då vart man helt plötsligt infångad och satt i bur igen. Hann inte avsluta diskussionen med grannkatten Colonel, så nu tror han väl att han typ vunnit - det lilla glinet! Vänta bara, jag kommer nog igen.

Resan gick i två etapper; först till H-holm där vi hälsade på morfarhussen och Maxi. Lillmatte och farmor kom också dit. Där vankades det fika för de tvåbenta medans jag gick husesyn och Maxi vaktade på eventuella smulor under bordet. Jag passade också på att gå på toa (fick görmycket beröm! får ni det också?).

Därefter ut i bilarna igen och den här gången körde vi åt olika håll. Vi körde åt nordost. Och länge. Den här trippen fick jag faktiskt vara fri i bilen. Det var bättre tyckte jag och till slut blev jag faktiskt riktigt bra på att parera bilens rörelser.

...och som ni förstår är vi tillbaka i lilla lyan igen.

Dödshjälp

Jag mötte favvogrannen i trappan med ett av sina marsvin i famnen.
Hon såg lite dämpad ut. Jag frågade.
-Jag ska ta bort det, sa hon. Marsvinet. En man jag känner ska hjälpa mig med det.
Det är trist, men marsvinet är jättegammalt och har magrat och de senaste dagarna ligger hon bara på rygg och kuttrar.

Men, herregud tänkte jag, det är ju precis så som R vill ha mig! Förutom det där med åldern då förstås.

I skrivande stund känner jag mig skyldig.
Skyldig till medhjälp till dödshjälp.
För när jag kom ut på parkeringen lite senare stod favvogrannen där och försökte få start på sin bil.
Det lyckades inte.
Och marsvinet låg i en låda i bilen och höll tummarna, eller typ.

-Du kan få låna vår bil, sa jag. Och det ville hon. Och ja, ni fattar resten.
Så nu ligger lilla hon på rygg i himlen och kuttrar.
Alltså marsvinet.

Melankoli

Regn ute och inne
men utan regn ingen regnbåge
inget blänk
men snälla sluta nu
vi har fattat

Lyssnar på Koop
Koop Island Blues
sprang ifrån datorn när jag hörde ljudet från tv:n
där R satt, öm i kroppen efter många steg hit och dit
på väg mot hål här och där.
"So you think you can dance"-programmet var det jag hörde
programmet med skrikande damen i mitten
där dansades det till just denna låt.
Åh, vad den är skön!
Svensk grupp och allt.
Säg hej till KOOP

Skogsväsen

Här nära oss, finns det någon som känner skogens innersta väsen.
Vildhjärta
Titta in hos henne och förundras
Fjärran från och ändå hos
Så kan det vara
Så kan jag också ha det
om, jag har bara ett om... eller tre...
om inte myggen, knotten och kläggarna fanns
de tycker mycket mer om mig än jag om dom

Hälar som brinner

Gösinspiration

Vad gör man för att få inspiration till en ny gösmåltid? (Vi har ju några filéer som ligger och väntar i frysen.)

Jo, man går till Olssons brygga.
Tyvärr blev kameran kvar hemma även denna gång (lovar skärpa mig!),
men det var sparrisrisotto, bacon, halstrad fisk och någon orange sås som smakade..., ja, gott!

en snabb sökning på Google - kommer strax!

Jo så här står det på deras sida:

Halstrad gös med sparrisrisotto. Serveras med citrontimjansås och sauterad harricotvertssallad med soltorkad tomat, salladslök och knaperstekt bacon.

Låter himmelskt eller hur, men om himlen är en 10:a blev betyget 8

Rullator på två hjul

Oj, höll nästan på att krocka med en rullator idag. En tant kom med fart som skulle gjort en 740-yngling stolt. Vi möttes i ett gathörn!

Om rullatordäck kunnat skrika!

Tanten gav mig onda ögat. Hon fick ett snett leende av mig.

Händelsen är egentligen inte konstig alls. Här i stan kör alla (och nu menar jag alla!) görfort. Och varför sluta för att man blir gammal?

Tänk er den här, fast med fartränder...

Semesterhälsning

Ja, jägarns - det blev resa västerut. Så gott.
Efter 22 mils jamande och 2 mils tyst uppgivenhet var resan äntligen över.
Hemma-hemma!
Jag försökte genast gå på toa, men så konstigt - hade glömt att min låda hemma-hemma står i tvättstugan och inte på brusstället som den gör i Värmland.
Racersnabbt insåg jag mitt misstag och ingen fara skedd, matte! Jag hann!

Här är dagarna långa, sköna och lata.
Jag får vara ute så mycket jag vill.
Och halsbandet behövde jag bara de första dagarna. Matte var lite ängslig av sig.
Försöker komma överens med den nya grannkatten, det går väl sådär.
Har inte fångat någon fisk ännu, och har inte visat matte någon annan fångst heller.

Har idkat familjegemenskap, men nu har alla åkt, en till slätten i söder och två åt stora skogarna till. Kvar är min vapendragare och gamle sängkamrat. Vi får nu campera ihop ett par veckor alldeles själva. Eller själva och själva? - huset är ju fullt med folk nästan hela tiden!
Men det är OK, många klappar på huvet blir det!

Något är på gång...

Hmm, det är nåt lurt.
Matte tog igår kväll på mig kopplet och så gick vi ut
men inte på nån promenad, utan till bilen.
Husse körde och jag satt i knät hos matte (1 minut)
Därefter kollade jag om det var samma utsikt i alla fönster
Det var det inte!
Spännande, men en spänning jag klarar mig utan, tack så mycket!
Husse körde runt ett tag i stan och kände sig dum.

När vi kom hem igen fick jag vara ute en stund.
Kom hem vid 4, precis som igår natt...
Va f-n det är ju fest i stan ju.
Matte sovit mycket dåligt och detta är natt nr 2
så ikväll får jag inte gå ut alls

Men på med kopplet igen
och ut i bilen!
- Kör till McDonalds så köper vi strips, sa matte.
Det gillar ju Bamse, så då blir det en positiv upplevelse!
Hennes egen mage knorrade, men det sa hon inget om.

Men inte hade jag nån lust att äta där och då.
Det var jag alldeles för upptagen för.
Jag slickade pliktskyldigt på en.

Men som sagt något är på gång och jag tror,
jag tror att vi ska fara västerut igen.

Festival

Här är det festival och många människor att hälsa på.
Många har halsband och en del ser ut att ha slitit sig.
En liten bit från där vi bor har massor av små hus på hjul dykt upp.
En del av dem har räkor.
Hade.
Jag var ute hela natten!


Festivaldeltagare anno fläckisär

Pergola

Idag kom inte matte hem på lunchen.

Istället åt hon i pergolans skugga

en fräsch cesarsallad

Jag måste lära mig att göra den där dressingen, sa hon tankfullt

när hon till slut kom hem

för att ge mig min delikata måltid

... torrfoder!

(bah)

Matte hälsar:

Kommer ni hit så missa inte pergolan!

klädd i vildvin
här och där små A-lagare

82 meter lång

det lär finnas en i England som är 90.

Hot, hot, hot

Puh, vad här är varmt!
Matte utslagen, men hellre det än i utbrottstagen
Då finns absolut inget tålamod!

Innan hon däckade med huvudvärk och kall handduk över huvudet så
pysslade hon om djuren i lägenheten bredvid.
Hon har lovat att hålla dem vid liv tills grannarna kommer tillbaka.
Menageriet består av:
1 sköldpadda
2 marsvin
3 kaniner
4 katter

Man skulle kunna tro att jag skulle vara lite sotis, men äsch... jag ligger mest ute i svala rabatten och förresten duger husse gott. Idag har han förresten fileat en av gösarna och kokat en stor bit till mig.

Gösgos

Ett möte med en gös...


Lite farlig kanske?


Måste du hålla den så högt, husse?


Tack det var bättre!
Mmm, så gott han lukta!
Men så stor! En sån här skulle jag nog inte orka slänga upp själv.

Husse och matte har ikväll varit med på en fantastisk fisketur på Glafsfjorden och vidare en bit. (Tack Morgan och David!)
Tre gösar, sex gäddor, en abborre och en asp mellan kl 19.30 och 23.00. Inte illa!

Fast den här tyckte inte att det var lika lyckosam sommarkväll.

Förlåt!

Tillägg: Aspen (ja, det är faktiskt en fisk!), en abborre och hela sex gäddor fick efter en lufttur återvända ner i vattnet. Aspen är fridlyst.

Vardag igen

Tja, då var det måndag igen. Helgen slut och jag har tillbringat hela dagen med mig själv.
När matte till slut kom hem, gick jag på toa snabbt som attan så att jag skulle få lov att gå ut sedan.
Matte är lite fånig.
Hon har för sig att om jag är nykissad eller det där andra, så kommer jag inte att göra något ute. Mer än en gång har hon dragit efter andan och knackat på fönstret när hon sett att jag styr mina steg direkt till sandlådan utanför.
Men, lurad!
Jag älskar nämligen att rulla mig i den solvarma sanden!

Husses bror kom en snabbis till oss i eftermiddag.
Han skulle hämta pickupen och börja flytta sitt bohag från där till dit.
Matte fixade raskt kaffe åt honom, medans hon samtidigt höll på att koka linser.
För idag skulle det bli linsgryta till middag.
Med korv med knastrigt skinn.
Chorizo.

Matte fick plötsligt lust att skriva ner receptet här och nu.
Då är det på ett säkert ställe, säger hon.
Nu finns det bara nerklottrat på baksidan av en gammal semesteransökan. Gud vet var hon fått det ifrån. Kanske.

Japp, här kommer det...
Het linsgryta med chorizo

150 g röda linser

1 msk koncentrerad grönsaksfond

1 rödlök

2 klyftor vitlök

1 blomkålshuvud

3 tomater

3 chorizo

olivolja

1. Skölj linserna i kallt vatten. Koka upp vatten med grönsaksfond. Lägg i linserna och koka enligt förpackningen (cirka 10 min). Häll bort vattnet.

2. Skala och hacka röd- och vitlök. Skär tomaterna i små bitar. Dela blomkålen i små buketter. Ät några rakt av.

3. Hetta upp oljan i en gryta. Lägg ner löken. Fräs någon minut. Tillsätt blomkål och tomathack. Slå på vatten så att det täcker. Låt småkoka i cirka 10 min.

4. Skär korven i tunna skivor. Ge några till katten. Lägg resten i grytan. Tillsätt linserna. Salta med cirkus 8 varv på saltkvarnen. Låt småkoka i 5 minuter eller mer.

5. Sleva upp i skålar, blås, ät och njut!

6. Har du tänkt att spara lite till lunchlådan, så ta undan det med detsamma. Annars får du lång näsa!

Glad midsommar på er allihopa!

Midsommarafton firades på balkongen tillsammans med morfarhussen, matte, husse och två nya bekantskaper,

Niklas och Jessica.

Mycket trevligt.

Och de var inte helt nya, de var nämligen här och hälsade på mig när matte och husse var i Lund härom helgen.

Här kollar jag när husse klär midsommarstången

Vadå, ska jag posera!

ok!

Jamen, KNÄPP NU DÅ!

Älgkorv

Livet har sina ljusa stunder - älgkorv!
Halleluja!

Sjungom studentens

Min favoritgranne Jenni och jag har tillbringat hela helgen tillsammans. Mysigt.
Husse och matte körde till gamla hemstaden för att fira nån alldeles särskild studentpojke. Synd att han fick regn i mössan, men det kanske är som med regn i kronan - att det betyder tur.

Innan de for iväg gick matte och gnolade på Sjungom studentens. Det är faktiskt en prins som komponerat den, sa hon märkvärdigt.
Prins Gustaf!

Det där kungahuset, de hittar då på.

Royalty - är det därifrån begreppet kommer?

Helg med främlingar

Måndag på er allesammans!
Kort rapport: Husse och matte for till Lund i helgen. Lillmatte tog kandidatexamen, en liten halt på vägen. Jag har förstått att lilla hon och jag liksom är i samma bransch. Hon håller på med stamcellsforskning och jag känner att jag som på dagarna sitter liksom i en cell, när jag kommer ut så klöser jag på stammar och möss är också något som jag gillar. De är i alla fall kul ett tag.

Medan matte och husse var borta var favoritgrannarna här och hälsade på mig. Aha, tänkte jag, gott, det ska alltså bli en sån helg med promenader och lugna fina pratstunder. Paff blev jag nästa dag när det kom ett par personer som jag knappt hade träffat tidigare. De skulle bo här hos mig! Tur man är flexibel alltså. Som tur var hade de en tolk med sig. Lilla Jossan, en kompis till lillmatte. Hon förstod mig. Tyvärr fick jag inte sova där jag brukade, den sängen la gästerna beslag på. Är inte det lite fräckt? De var inte vana att ha ett djur emellan sig, sa de.
Ett djur! Bah!
En katt är en katt är en katt.

Korrigering

"Di tokken lär si mer jämt hele tin"

Kan detta vara korrekt värmländska, tro? Petar man in något "tokken" och något "jämt" så brukar man bli förstådd. Studiecirkel, någon?

Di lär sig mer hele tin

Idag har de varit ute och promenerat i naturreservatet Bergs klätt. Jättefint, men väldigt mycket myror, så matte hade svårt att gå. På avstånd såg det nog ut som om hon hade någon slags koordinationsproblem. Men hade man tittat på nära håll, ner på stigen - så hade man fattat direkt. Husse gick först och han tittade inte ner.

Väl uppe på berget med vidunderliga utsikten så fikade man.

Begrundade gravrösen

Beundrade skogsstjärnan. Alla såg exakt likadana ut tills man tittade noga.

Minsann...

En del hade fem blomblad, andra sex, vissa sju.

Väl hemma googlade matte på blomman och fann
1. att blombladen kan variera i antal - ingen sensation alltså!

2. att växten faktiskt är värmlands landskapsblomma

Två andra grejer som de i veckan fått lära sig:
1. Om man här i trakten säger att man inte orkar sova så kan man få sömnmedicin. Att inte orka sova - så knäppt, orkar man inte något så är man ju trött så det räcker, eller? Husses teori är att man kan vara övertrött. Matte funderar på detta.

2. Har man magsjuka så kallar man det för att "man har övergången" Liknar lite norskans "omgangssyke".

Underbart ute

Gottgott! Veckan lider mot sitt slut och nu är både matte och husse hemma.

Och då får jag gå ut på dagen.

Annars bara på kvällen.

Anledningen är förstås att någon tvåbent måste vara hemma eftersom min dörr (ett fönster) måste vara öppet.

Men jag klagar inte. Balkongen är nästan alltid öppen när jag är ensam och där softar jag så mycket jag orkar.

Matte på utflykt

Idag har matte varit på utflykt. Till Kil. Med pickupen.
Nu undrar nog vän av ordning vad hon skulle lasta där.
Nada! men det är den enda bilen som är försäkrad mot skadegörelse och en ljummen lördagskväll i Värmland kan vad som helst hända.

Husse kommer till Svedala imorgon och tar tåget till Värmland. I Kil skulle han ha blivit sittandes i flera timmar i väntan på anslutningståg till Arvika.
Söndag!
Men matte satte dit nämnda bil åt honom och tog själv ett passande tåg tillbaka till Arvika.
Var det tänkt!
Tåget rullade iväg så mjukt och fint. Matte hade precis valt ett fint säte. Allt var gott.
Plötsligt stannade tåget. Stod still...
Och började backa.

The computer said: no!
Datorn har fått spatt, löd meddelandet från tågföraren. Vi kan bara köra bakåt!
Och bakåt blev det, ända till Kil igen.

Matte började ana oråd när konduktören började gå runt och fråga vart alla skulle.

Efter en och en halv timmas väntan och en SJ-betald fika kom slutligen en buss och tog passagerarna vidare västerut.

Int var den urladdad int

Nej, urladdad hade mobilen inte blivit, men det var allt några missade samtal.

• Farmor som undrade vilken färg pelargoniorna i stugan skulle ha.
• Morfar som undrade hur nya jobbet gick
• Och så min älskade, många gånger...

/Eva alldeles själv

Tick, tick

Nej, inte fästing!
Usch, matten har blivit skadad. Tänker svengelskt liksom.

Mattes mobiltelefon = linan ut i världen och till alla vännerna och barnen, blev kvarglömd igår på mattes nya skrivbord. Mobiltelefonen är också den som slutligen får henne upp på morgonen, i alla fall om den är placerad tillräckligt långt ifrån sängen. Men inte alltför långt, då kanske den inte hörs.

Idag har det varit en ledig dag, så ingen fara. Jag väckte henne klockan 10 genom att bita lite lätt i näsan, den var rätt skön att fatta tag i, lovade i konsistensen liksom. Ni vet ju att jag gillar när det knastrar, men så långt kom jag aldrig. Den dagen det sker finns nog inte matte bland oss mer. (Herregud det rimmade, märkte ni?)

Morgonen stundar och matte har förberett uppvaknandet genom att införskaffa en gammal, enligt henne "hederlig" väckarklocka. En sån där med bjällror.

Hon kommer säkert att komma i tid till jobbet, för jag tror banne mig inte att hon ens kommer att kunna sova. Nu står klockan ute i hallen, men tickar något alldeles för jävligt! Men att flytta den längre bort, kanske ut i trapphuset vågar hon inte. Då kanske hon inte hör när det ringer. Själv har jag lagt mig i andra änden av lägenheten.

Matte har redan laddat kaffebryggaren och laddaren till mobilen är nedstoppad i väskan. Hon tror nämligen att telefonen har slut på krafterna efter alla vänners samtal. Och då ska hon nöjt plugga in den och lyssna av alla oroliga röster och känna sig omtyckt och saknad.
Hmm... inte bara tidsoptimist!

Libera me

...inte att förväxlas med Agnes "Release me"
same same, but not

Matte har varit på körövning igen och går hela tiden omkring och nynnar på...
Hoppsan, det kanske är på sin plats med en varning. Melodin kan sätta sig i huvet!



Detta är förresten dödsmässan som nämndes i ett tidigare inlägg.

Nyheter

Utrikes:
En viss husse är ute och reser. Han har synts till i Spanien tillsammans med tre andra killar (gubbar). Det rapporteras att gruppen sänkt medelåldern på hotellet till 78 år.

Inrikes:
6:e AP-fonden går in ett nedläggningshotat företag i en känd stad vid vatten.

Och så lokala nyheter...
En viss matte har fått jobb. Den stackars katten som delar bostad med personen i fråga väcks nu tidigt av strålkastare, radio och av en ilsken och mycket envis telefonsignal. Den mycket morgontrötta människan kommer långsamt upp ur sitt koma för att slutligen vakna i duschen.

Lukt

Matte luktar annorlunda. Typ bränt.

Häromdagen kom hon hem med en flaska Dove fuktighetskräm (vad nu det är?).
Hon mumlade belåtet: - En fuktlotion som luktar gott och som dessutom ger en gyllene ton. Äntligen - en sommar med bruna ben!

Så en morgon smörjde hon in sina spiror (?!) med någon kräm. Helgen stundade med stor finklädd fest och hon såg fram emot att slippa ha tunna strumpor.

Den goda doften satt i ett par timmar. Därefter tog en helt annan lukt över. Urk!
När matte kom hem igår och någon hade trott att plastmaskinen varit påslagen på kontoret där hon satt, slängde hon flaskan!

Nu börjar hon så småningom att lukta som vanligt igen.
Bruna ben som luktar skit vill hon inte ha. Då får de hellre vara bleka.

Karrédjuret

Matte har haft konstiga drömmar inatt.
Hon drömde om ett djur som var framavlat bara för oss giriga människors köttlusta, ett så kallat karrédjur. Denna arma stackare hade fastnat i någon slags lerig skogsväg. Hon skulle hjälpa det att komma loss, men fick lov att vara ytterst försiktig då ett karrédjur är mycket löst sammansatt. (Jag sa ju att det var en konstig dröm!) Matte fick lirka och lirka, men till slut lyckades det. Då återstod bara att få djuret i rätt riktning. Ett karrédjur kan bara gå baklänges, annars går det sönder. Och detta fattar det inte själv, så matte måste försöka att förklara detta för det gång på gång. Till slut lyckades det och matte vaknade med ett leende på läpparna.

Vad kan nu en knäpp dröm som detta tyda på?

Utarbetning? Matte och husse har jobbat hårt med författande av ett antal handböcker och manualer för butiken den senaste veckan.

Jakttankar (vi är i alla fall i Värmland!) Tror också att en medarbetares resa för att skjuta vildsvin kan ha haft viss inverkan.

En viss väg till ett visst värdshus.

...och så lillmattes genforskning såklart.

Dödsmässa

Matte har varit på körövning. Nej, inte schörövning utan med hårt k som i katt.
Där har de idag bland annat sjungt en dödsmässa och det tyckte matte var roligt.
- Det var pampigt, sa hon.

De andra körmedlemmarna sneglade på henne lite för att se hur hon, den nya, skulle tycka om sådan tung musik. Men de förstod snart att hon gillade det.

- Undrar när vi ska sjunga den här inför publik, frågade någon.
- Tja, det blir väl till midsommar, sa matte.

- Hmm, nej det tror jag nog inte, sa denne någon och flyttade sig diskret en bit ifrån.

Att matte har sjuk humor har de inte lärt sig än.

- Vi har ju för f-n sommaruppehåll dessutom, sa matte lite trumpet till mig sedan.
Någon har någon gång sagt att matte har sämst humor i världen, men den personen var jävig.

Ska de va så här?

Matte upprörd. Hade varit och slängt en massa returgrejer (tomma kattmatsburkar mm).
Och en liten vanlig gubbe, typ 70, smög omkring returcontainrarna och kikade ner i dem. På jakt?
Efter vad?
Något att panta? Något att läsa?
Tragiskt! eller...

Upprörd igen, samma dag!
När sittandes på kontoret tittar ut genom fönstret och ser en liten vanlig tant, typ samma ålder, ganska finklädd, absolut inte trasig, letar i papperskorgen utanför.
Efter vad?
Något att panta? Något att läsa?
Något att
ÄTA!

Säger som Sverker, ska de va på de här viset?

Long time no see

Long time no see. Japp nu var det ett tag sedan. Både husse och matte är tillbaka och ordningen är återställd. Åtminstone för några dagar.
De hade med sig hälsningar från lillmatte i vackra staden Lund. Där sjunger man förresten idag.
Ungefär så här...

Lugn och fin nu, Bamse!

Engelskt tangentbord: prova att lagga till nagra prickar nar du som laser, fattar nada eller no comprendo som de sager har.

Ja, det stammer det du horde av husse att jag och lillhusse har satt oss i en platfagel och latit oss foras soderut. Du stammer ocksa att det blaser som tusan har, men att det ocksa ar tur for annars skulle det blivit for hett.
Varfor e vi har da, fragar du? Det ar val bra har i Sverige och dar i Norge?
Joda, Bamse, men du forstar jag och lillhusse langtade liksom efter att fa en annan nyans i vart skinn. Du faller ju pals nar varen kommer och en manniska vill da garna ha en lite brunare ton.

Nej, det funkar inte att rulla sig i rabatt och sandlada. Det ar inte smuts vi vill at, utan att skinnet sjalv ska andra farg. Och det gor det sa smaningom. Tanken ar att det forst blir lite rott och sedan antar en gyllenbrun farg. Det ar dock ett dilemma for oss i familjen for vart skinn blir oftast rott, sedan omsar vi bort alltihop for att darefter fa borja om fran borjan igen. Men skam den som ger sig.

Men, lugn och fin nu Bamse. Vi kommer snart hem igen. Ska bara en lite svang om lillmatte ocksa, men da kommer de snalla grannmanniskorna och tar hand om dig.

Helgen med alla ägg

Efter en lång och bitvis halkig (lera!) färd i urskog och hela tiden fått "uj, uj-varningar" från farmorn och så småningom även morfarn, så kom de till slut fram till något som liknade en hägring. Det var värdshuset Tvällen!

Där låg det!

Det var rätt väg, hela tiden. Minsann!

Farmorn vägrade åka med tillbaka om vi skulle åka samma väg hem. Lockande erbjudande, men det fanns en annan väg man kunde köra också.

Så fick det bli.

Besöket på Tvällen var mycket omtyckt och de kom runda och stinna tillbaka till mig och Hunden på kvällen. Morfarhussen hade flörtat med servitrisen och velat övernatta, men det var kört, för i hennes säng fanns mannen (tillika kocken).

Fast morfarn var lika förtjust i kockens förmågor, så det hade inte gjort något, sa han. Han hade aldrig ätit så gott.

De hade hälsat på ett vildsvin också. Matte hade velat klia han bakom öronen, men det ville inte husse att hon skulle göra. Hon nöjde sig med att mata honom med smultronblad.

Värdighet

Hela familjen är på väg till Tvällen för att äta påskmat. Jag och Hunden får lägenheten helt för oss själva. Här gäller det att inte visa att man bryr sig.
Värdighet framför allt!

Hönsbesök

Tänka sig.
Vi har haft hönsbesök!
Glad påsk, sa dom!

Påskmat och vila

Oj, oj, oj - så mycket räkor jag fick från farmor. Hon stod och hjälpte matte med påskmaten och vips hade hon slängt ner en räka till mig. Och en till. Och en som jag fick i huvet. Och en på ryggen och ja, ni fattar de kom farande utan så mycket finess, om jag uttrycker det försiktigt. Tur att matte hade tvättat golvet innan, så de åtminstone inte var dammiga att äta. Matte hade dock andra åsikter.

Men mycket mat blev det. Efteråt var alla så mätta så de "hallade sig" lite. Till och med Hunden (ja, det är faktiskt ingen gris!) och jag vilade oss. Morfar tog i stället plats i en fåtölj och kikade på någon norsk dokumentär om odlingar.

En katt är en katt är en katt

Liksom en annan aktuell man, känner jag mig återuppstånden. Har fått fönsterchansen ett par gånger till och har lyckats att förvalta förtroendet att återvända. Nu är jag till och med nöjd med kortare stunder på egen tass. Bara jag själv får bestämma. Livet är inte så dumt i alla fall.

En katt är en katt är en katt.

Stan på egen hand - tass!

Igår lyckades min strategi. Jag tjötade helt enkelt hål i huvudet på matte. Igår vid 18-snåret tröttnade hon, satte på mig halsbandet (med reflex och namn/telefonbricka) och - öppnade fönstret!

10 timmar senare tyckte jag att det var lagom att komma hem igen, det höll inte matte med om. Hunden sa att han frusit hela natten för matte hade låtit fönstret stå öppet. Och så hade matte haft ågren å det värsta och knappt kunnat sova.

Var jag hade varit?
Ja, det kan ni lura på.

I väntan på Vadå...

Tja, nu är jag ensam och övergiven igen. Matte och Hunden har gått ner till husse för att "jobba" lite. Va f-n ska Hunden där å göra då, sa jag, men matte hörde som vanligt bara ett mjau. Hon öppnade köksfönstret åt mig så att jag kan gå ut på balkongen. Detta för att jag inte ska känna mig så instängd. Vem tror hon att hon lurar?

Har hört matte och husse prata om lillhusse och lillmatte. Det vete tusan om vi får se någon av dem i påsk, hörde jag dem säga. Lillmatte har fullt upp med sina experiment och lillhusse har fullt upp med att tjäna pengar. Det ska planteras både lökar och plantor. Mycket blommor blir det. Lite paus tror jag att han har i bolltrollandet just nu och en liten tid framöver.

Idag har det kommit en lastbil med kartonger till oss. Undrar vad det är i dem? Det jag däremot redan nu kunde se var bland annat en spegel och två korgstolar till balkongen. Jag och matte invigde dem direkt. Men när Hunden kom ut ville jag lite högre upp och valde bordet i stället.

Jaha, då var Hunden här igen

Hunden är här igen och ska vara ända till påska. Men det är OK för jag får ibland följa med dem ut. Ibland händer det till och med att jag slipper snöre och bara behöver ha på mig mitt halsband (med reflex, namn och mattes telefonnummer). Ifall, ifall, säger matte. Jag njuter av att gå fri och håller precis så pass avstånd till dem att jag ser vart de tar vägen. Idag gick vi i lilla skogen ovanför planen där barnen åkt skridskor hela vintern. Jag träffade också en liten alkoholisttant som nästan inte hade några tänder i munnen, men ur denna mun kom det allra mjukaste joller. Och hennes händer var så mjuka. Hon skulle jag kunna bo hos - om jag inte redan hade ett ställe här i stan. Helst av allt vill jag ju bo där jag bodde, inte här där jag bor.

När Hunden är kommen får jag fönsterbord. Det anses rätt fint, tror jag. Jag skiter i vilket, bara jag får mat, men här i fönstret får jag i alla fall ha min mat ifred.

April, april

Nä, ännu finns det inte svenska köttbullar på flaska.
...men det var väl ingen som gick på det luret.
eller?

Törst

Med tanke på kommande kortisonkur och törst är jag spänd av förväntan inför husses nya produkter. Det måste väl bli en jättehit bland såväl människor som tränar som bland oss köttätare. Finns kanske redan i en butik nära dig.

Veterinär-Doroty

Nä men näe, sa Doroty. Jag tycker faktiskt han är värre nu. Ni kan nog sluta med de där kapslarna. Jag tror inte de hjälper.
Hmm, sa jag.
Hmm, sa matte.
Var han helt bra med kortison?
Ja, sa matte.
...fast törstig, sa jag.
Ni får börja med kortisontabletter, så får vi se.
Men vänta fyra dagar.

OK, sa vi båda.
Undrar om det blir på benet, tänkte jag.
Undrar om jag kan gömma det i maten, tänkte matte.

Kattvakter på visit

Häromdagen hälsade två gamla (läs tidigare!) kattvakter på mig. Ja, de passade ju förstås på att hälsa på matte och husse också, men jag är säker på att det var jag som var prio 1. De hade nämligen med sig en jättefin låda med blommor i. En sån som ska stå ute på balkongen. Och det är bara jag som vistas där ute. Där sitter jag och tittar på världen ibland. Matte och husse tassar bara helt snabbt ut för att sätta någon gryta på kylning, fylla på fågelmat, skaka en matta eller två osv. Ni fattar. De stannar inte där.
Som jag.
Och i synnerhet sitter de inte på bordet.
Matte hade inte klarat att klättra upp där.
Husse kanske.

Jag ska berätta om det där kattvakteriet en annan gång.
Eller jag tror jag gör det nu förresten...

Det var en gång en söt liten flicka (det är hon fortfarande) som var dotter till kattvaktarparet. Matte tyckte hon var så snäll och rar, så hon tillfrågades om hon kunde se till mig när de och Hunden skulle åka iväg på semester. Jojomän, det skulle hon gärna göra. Och det gjorde hon också med den äran. Jag fick både dörröppning, klappar, mat och vatten.

En dag hade hon inte möjlighet att titta till mig och, som den ansvarsfulla flicka hon var (är!) bad hon sin mamma om hjälp. Mamman fick också förhinder och som den ansvarsfulla mamma hon också var (är!) bad hon i sin tur sin man. Denne man var inte (i alla fall inte vid den tiden!) så värst intresserad av katter och var inte ens riktigt säker på vem jag var, eller rättare sagt hur jag såg ut. Men som den ansvarsfulle och mycket ambitiöse man han var (och fortfarande är!) skulle han minsann göra sitt bästa.

(Nu tänker ni nog: Herregud, vilken bra familj, och det är
helt riktigt. Det är en jättefin och bra familj på alla sätt. Och då ska ni också veta att de dessutom har en son av samma kaliber. Han är dock inte är med i den här berättelsen. Eller hoppsan, nu blev han väl det!) Åter till saken...

Och visst där var ju en katt utanför huset. Det här kommer att gå lätt som en plätt, tänkte mannen.
Pss, pss, psss. PSSS, PSS, pSSSS!
Han lockade och pockade. Hade hört att katter kan vara lite skygga.
I ett svagt ögonblick ångrade han att han inte varit mer uppmärksam när han besökt detta hus, men det måste väl vara den där katten. Vad var namnet nu igen? Jo, Bamse var det ju. Bamse. Som en björn. Visst borde väl en katt som heter Bamse vara brun?
Klockan gick (och golfgänget väntade?)

PSSSSSS, PSSSSSSSSSSSSSSS, PSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSS!
Katten kom lite närmare. Fundersam på vad denne mycket angelägne man ville.
Mannen försökte få tag i den och efter många om, och ännu fler men, lyckades han till slut få in den i huset. (Tror han slängde in lite mat i hallen.)
Som en hockeymålvakt i ett duktigt lag (tyvärr husse - inte årets Frölunda!) motade han bort katten, som nu absolut ville ut igen, så pass att han kunde stänga dörren.
Och nöjd och glad for han iväg till den stora gräsmattan med de alldeles för små hålen.
Han ringde matte och berättade att katten nu var insläppt, men det var en fasligt skygg en, sa han. Matte blev lite konfunderad, för skygg brukade hennes katt inte vara, men sa:
-Tack för hjälpen och lycka till på banan!

Och jag, jag satt en våning upp, på balkongen och hörde min kompis Pelle på insidan.
Jag visste att Pelle var livrädd för Hunden så jag försökte tala med honom på andra sidan dörren. Jag sa att Hunden inte var hemma och inte heller skulle komma hem på några dagar, men Pelle var otröstlig och skräckslagen.
På kvällen hörde jag hur hans människor ropade på honom.

Dagen efter var det dags för den ansvarsfulla mamman igen.
Hon gick in.
Och lockade.
Och lockade ännu mer.
Plötsligt rasslar det till under en av sängarna och en helt främmande katt rusar förbi henne och ut.
Inte var det jag, inte.

Jag ger mig

Nu är det bara 9 kapslar kvar. Sedan får vi se, säger veterinären.
Blev lite lös i magen av allt smör, så matte gick över till Philadelfia-ost.
Det låter ju finare i alla fall. Än smör.

Idag satte matte ner röran framför mig i stället för att angripa mina framben.
Jag tittade länge på den.

Hur ska vi ha det? sa matte. (Vadå "vi", tänkte jag)
På benet eller i skålen?

Äsch, jag tar väl skålen då.

Matte blev helt till sig och tyckte att jag var sååå duktig.
Bah!

Lillhusse sjuk

Förstod på mattes ummande, huvudskakande och stackars när hon pratade med lillhusse i telefonen, att något inte stod rätt till.
Han är sjuk. Spysjuka, sa matte.
Hårboll, säger jag. Det är alltid nån förbannad hårboll.
-Säg åt honom att äta gräs, sa jag.
Matte hörde bara ett mjau.

De jag bor hos är galna

De jag bor hos är galna i film.
I söndags var det dags igen!

De valde var sin och de sågs i nedanstående ordning:

• Husses val: Eden Lake (thriller), bra på sitt sätt, men ingen feel good direkt. Rekommenderas faktiskt inte. F-n, säger de fortfarande då och då.
• Lillhusses: Stepbrothers (komedi), kul emellanåt, men mycket "amerikannsk" (tyckte matte i alla fall)
• Och mattes: The bucket list (drama) - Jo, nu får ni faktiskt se min också. Det är inte rättvist annars. Jag har suttit här och tittat på era. Och min kommer helt säkert att vara bäst. Jag är helt säker! Suck och stön, men de satt lydigt. Dock var den rätt seg, även om budskapet väl var OK.

Och nej, ingen rekommenderas till 100%

Jag brukar också gilla filmvisning, mest för att det är så himla gott med ostbågar (knaper, knaster). I söndags hade de inte köpt några. De var för mätta. Inte jag...

Lägesrapport

Matte är på benen igen och det betyder också att jag får sträcka på mina.

Lillhusse har svängt förbi igen - svisch!

Lille Tedde får säkert bekänna färg. Matte såg till att han fick sig en skvätt olja i alla fall.

Man friterade pommes och jag fick smaka.
Gott!
Det är ju så gott med saker som knastrar och i brist på ben, fenor och sånt, så var detta helt OK.

Här har snön kommit och gått x 2. Bestäm sig nån gång, vetja!
Idag lät det helt fantastiskt ute.
Det porlade överallt samtidigt som fåglarna kvittrade som galna.
Och solen gassade...

Men, nu snöar det igen...

Det är något fel på matte

Något är fel.
Matte går med filt runt sig och ibland slänger hon av sig den jättesnabbt
som om den skulle bita henne
Hon låter konstigt också
mindre liksom
men också mer
på natten

Lördagen löjligt lång

Borde anat oråd redan när matte dukade till frukost innan hon gick och lade sig! Och inte minst när väckarklockan ringde på mattes sida. Och det fortfarande var mörkt!
Det här blir en speciell dag.

Ägg och gröt och flingor och juice och vitamintabletter och allt möjligt stoppade de i sig.
Allt mycket näringsrikt.
Vad jag fick?
Smörklet på benet!
(och vatten och torrfoder) Jippiii

Sedan gav de sig av. Allihop.

En liten stund senare blev jag glad igen när jag hörde att nyckeln sattes i låset. Ah, de glömde det viktigaste. Nu kommer de för att hämta mig.

- Hej, Bamse, förlåt men jag skulle bara kolla så toadörren var på glänt. Och det ser jag ju att den är. Du vet, så det inte händer någon olycka någonstans. Hej igen, ses ikväll!
Och så stängdes dörren.
Ensam igen

När jag precis hade kurat färdigt skymningen (helt på egen hand) brakade de in med fart och fläkt och ...pizzor!
Melodifestivalen, flåsade matte. På med TV:n.

De var rosiga om kinderna och hade prassliga kläder på sig.
Var de hade varit?
De hade varit och hälsat på en säl, kanske i ett zoo, för
det var något om nån park också.


...en säl! När de har mig?

Och sedan...

Fredag var en bra dag. Lugn och fin. De sov länge, länge. Ja, inte husse förstås. Han gav sig iväg i ottan som vanligt. Men de andra snusade i sina sängar (i alla fall barnen, matte hade en något grövre ton) och jag kunde ligga hos än den ene, än den andra. Mysigt!

Filmhyrning, skräck x 2. "Låt den rätte komma in" var en. Ganska bra faktiskt. En kvar att se annan dag/kväll, "Barnhemmet", vilken också visade sig vara mycket bra.

Apropå skräckfilmer. Musiken ger ganska bra ledtrådar till vad man tittarna ska känna och när. Men i Låt den rätte... var tystnaden det mest framträdande ljudet (hmm, ja ni fattar...)

En som beskriver detta på ett bra sätt är en av mattes favoritpersoner - Eddie Izzard.

Sicken start på helgen

Efter att vi varit ute en kort stund i snöslask, men vårluft - absolut vårluft, gick matte in med mig och stack själv iväg för att hämta lillmatte vid tåget. Det var mysigt att få träffa henne igen. Jag hade nästan glömt bort vem hon var. Japp, då var det bara lillhusse kvar att invänta så skulle familjen vara komplett igen. Han skulle åka direkt till oss efter träningen, trots protester härifrån då det var snöoväder på G. Och så småningom sent på kvällen, typ strax före 23, ringer han, är liten på rösten och säger "...ni ska vara glada över att ha en son, däcket exploderade typ och här står jag nu i snöyran. Vad gör jag? F-n och h-vete"

Ja, vad skulle han göra? Fy och usch och hungrig och trött och tur i oturen, men ändå f-n och h-vete. En timma härifrån och mitt i natten. Fryser du, så sätt på dieselvärmaren! Ingen diesel kvar! Jaså, bara nästan. Jamen... Vi har ju assistansförsäkring på bilen. Ring, så får du hjälp.

Och en galen frustande rallybärgare kom och in med lillhusse i hytten och bilen på flaket och så iväg, men inte till oss utan till ett ställe bortom stora finska skogen. "Ni måste komma och hämta mig, muttrade lillhusse ännu senare i telefonen. Bilen går inte att fixa nu".

Och rustade med laddade mobiler, reflexer, vantar och choklad och mitt i natten och i snöoväder körde matte och lillmatte den andra bilen (Tedde kallad) över stora finska skogen för att hämta lillhusse. Matte våndades över att hon inte hade någon spade med sig. Hon var nästan helt säker på att de skulle hamna i diket.

Utan närkontakt med något dike kom de till slut fram och lillhusse fick hårda kramar, choklad, smörgås och dricka. Bilen utan däck lämnades hos frustande bärgaren som lovade att ordna den till verkstad morgonen därpå.

Sent blev det och jag hade redan somnat hos husse när de kom hem igen. Och jag fick fortsätta att sova lugnt för lillhusse var för trött för att bråka med mig.

Mys, misstankar och träningsvärk

Lillhusse, tillfälligt ledig från boll och med färgglada skidor i bagaget, har hälsat på oss igen. Han är jättemysig, det kan bara bli lite mycket "mys" ibland.


Denna gången har han dock inte grejat med mig lika mycket som han brukar. Han har då och då kliat sig i ögat och matte har bekymrat sneglat på honom. Misstänks allergi måntro?
Det kanske är min päls som inte har vädrats på länge, i alla fall inte med saltstänkta vindar.
Fatta nu då - jag vill att vi åker hem!
eller
släpp ut mig så går jag i förväg!


Han är i alla fall på väg hit igen. Och lillmatte också, långbortifrån. Hon har inga skidor med sig, men väl pjäxor som ska testas. Det var jättelängesedan hon var här. Typ julstjärnetid.


Och smörkletet fortsätter.
Nu börjar jag få träningsvärk i tungan.

Det du inte äter upp - det får du på benet!

Det du inte äter upp - det får du på benet!
Precis så sa matte, då hon med något hotfullt i blicken satte ner ännu en liten skål med knepig röra till mig.

Kriget har börjat. Minns ni att jag häromdagen berättade om ett veterinärbesök. I stället för en spruta så skrev veterinären ut några tabletter till mig. Dessa "tabletter" visade sig vara kapslar fyllda med något vidrigt oljigt ämne.

Matte hade ett antal planer om hur hon skulle få i mig detta.


Plan A: Att få mig att ta kapseln hel och helt frivilligt
Plan B: Att få mig att ta kapseln öppnad och innehållet utblandat med creme fraiche
Plan C: ... med leverpastej
Plan D: ... med philadelfiaost
Plan E: ... med philadelfiaost och kaviar
Plan F: ... med philadelfiaost, kaviar och med några bitar räkor
Plan G: ... med smör

Och ja, vi är alltså inne på mattes plan H eftersom jag inte åt röran i skålen. Vad plan H är?
Jo, som G fast röran är kletad på benet!
Äckligt var ordet, sa Bull (eller om det var Bill)

Matte muttrade något om att på Hunden skulle plan A ha fungerat alldeles utmärkt och att jag fick skylla mig själv.

Tja, jag har en känsla av att matte funnit min akilleshäl.
Renlighet!
För inte kunde jag gå omkring med ett smörkletigt ben heller...

Fy f-n, så äckligt!

...och det är 25 kapslar kvar

Främmande!?

Vi ska få främmande i helgen, sa matte. Jag undrade spänt vem, vilka? Och precis när vi väntar på detta främmande, så kommer kattmatarfarmor, morfarhussen och Hunden! Nej, men kommer ni sa jag. OK, här blir det trångt, men det skall väl gå. Vilket sammanträffande.

Tja, välkomna till bords, sa matte. Oförskämt tänkte jag. Börja äta innan alla kommit?! Men, nej - det kom inga fler. Det var kattmatarfarmor, morfarhussen och Hunden som matte menat. Är inte det konstigt? De är ju jättekända - inte främmande på något sätt.

Sedan har de ju varit ute en hel del. På en del promenader fick jag följa med. Jag höll mig lite på avstånd från Hunden. Jag vill inte gärna synas med honom. Andra gånger lämnade de mig och Hunden ensamma hemma. Då spelade vi ett par omgångar poker, men vi skyndade oss att återgå till det normala när vi hörde att de kom tillbaka. Det vill säga hunden var tokglad och jag rävsov.

Ville inte heller...

Måste bara berätta att det var en hund igår som inte heller vill in till veterinären.

Veterinärbesök

Hmm, vet inte riktigt var jag ska börja.
Jag vet att matte, och tror att husse alltid vill mig väl, men jag gillar inte att bli lurad.

Idag lurade matte in mig i buren och väl inne och instängd berättade hon att nu skulle vi åka iväg till en veterinär. Jajamänsan!

- Du är ju allergisk lilla gubben, och har börjat klia dig igen. Du ska få en kortisonspruta, så blir det bättre.

Ut i snökaos på sliriga vägar. GPS-navigering, men bara 4 minuter bort. Den biten kunde vi ju ha promenerat, matte och jag. Fast det klart, tungt att gå i så mycket nysnö. Och kanske helt omöjligt, om man är medveten om målet.

- Otroligt stilig katt, sa snäll Doroty-veterinär. Är det en Maine Coon?
- Nä, sa matte, det är bara en vanlig bondkatt, fast kanske en mutation (?!) Jag gav henne det onda ögat! Men visst är han fin, tillade matte snabbt.
Så långt var allt väl. Och egentligen sedan också, för veterinär-Doroty ville inte ge mig någon spruta. I stället gav hon matte ett recept på tabletter. Och det vet man ju, hur det kommer att gå med det. Ha, ha.

Men hon sålde också ett par flaskor till matte. Undrar vad hon ska med dom till?

Matte lagar mat

Hej, hopp!

Nu är det inspirationsdags...

Matte fick ju en så bra bok från lillmatte i julas.

Där dyker hon ner för att få inspiration och lust till matlagning.

Riktig mat.

Idag fick hon lust till köttfärslimpa.

Som rulltårta fast med lök, ost och persilja i stället för sylt eller chokladkräm.

Och nötfärs. Inte fel, för då får jag smaka lite rå.

Nästan som mus.
Ja, ni vet såna där med svans...

Blev lite för stort för formen så det blev några biffar i stekpannan också.

Mums för Måns (vem f-n är det förresten?)

Nu kan husse få komma.

Matte visste besked!

Rätt svar är Rhodesian ridgeback, på svenska även kallad Afrikansk lejonhund, "ridgeback" till vardags och i veterinärsammanhang "RR". Att den lämpar sig bäst för rast och vila (gärna tillsammans med någon) ser ni här.

Vilken sort?

Får ofta frågan om vilken sort Hunden är? Svaret är: Jag vet inte!
Men en sak vet jag. Han är "bäst lämpad för rast och vila" liksom en av vovvarna i Galenskaparnas klipp nedan.

Orättvist!

Sent kom dom hem.
Jag tjurade, men bara en stund.
Beklagade mig lite. Men... det var ju så gott att få sällskap igen. Att få sova tillsammans.

Sedan de drog i fredags, matte, husse och Hunden, har jag i stort sett varit ensam. I alla fall har jag varit utan matte hela helgen. Husse damp ner som hastigast på lördag kväll. Somnade som en sten och sedan upp jättetidigt igen. Städade min toa. Fyllde på vatten och mat och drog.

Så kom dom då tillbaka tillsammans sent igår kväll. Vad jag förstod på deras småprat hade de haft en innehållsrik helg. Först hade de varit i min gamla hemstad. Firat en 50-åring på fredagen. Träffat en massa goa vänner. Mycket känslor.
Hur min fredag var? Gissa! Jag kunde inte ens se på TV!

På lördag hade de träffat farmor. Fikat med henne och diskuterat om det var bra eller dåligt att hon matade grannkatterna i området där hon bodde. Tror det är någon slags "duvmatarsyndrom" som kommer när man blir gammal, sa matte. I brist på duvor - allt fetare katter!
Hur min lördag var? Tja, faktiskt inte så pjåkig. De snälla grannmänniskorna kom och hälsade på. Frågade om jag ville gå ut. Det ville jag. Men för kallt och för mycket snö, så snabbt in igen. Bad att de skulle sätta på TV:n. Det gjorde dom. När husse kom hade jag värmt upp tv-fåtöljen, men där satt han inte länge. Säng, säng, säng, sova, sova, sova...

På söndag hade matte och husse åkt från var sitt håll till det nordliga grannlandet för att träffa lillhusse och lämna en bil till honom. Han har köpt ett par färgglada skidor som ser likadana ut både fram och bak och husse hoppas att han ska komma hit till oss och använda dom. Handbollsmatch och glädje för att rätt lag vann. Lillhusse var jätteduktig, trots att han var förkyld och lite hängig och egentligen borde ha suttit stilla på bänken och druckit the med honung.
Hur min söndag var? Trist. Husse hade inte talat om för grannmänniskorna att jag var ensam hemma. Persiennerna var nere och TV:n avstängd. Måste lära mig att sätta på den.

Hunden har åkt

Hunden har åkt till morfarhussen och skogarna igen.
Bara liiite avundsjuk.

Det blev faktiskt tomt när han for. Rentav ensamt.
Får trösta mig med negativa tankar nu:
Han fiser och han slafsar när han äter,
...och luktar hund, och fäller, och tar min mat (och har mage att slicka mig i ansiktet sedan!)
Äsch, lika bra han åkte.

Att vara husdjur

Hej på Er! Nu är det Eva som skriver. Hittade något på nätet som beskriver skillnaden mellan katter och hundar och har helt fräckt klippt in det i den här bloggen. Har översatt det fritt.
Bamse vet ingenting. Och inte Hunden heller (som förresten heter Maxi. Och hans namn har ingenting med ICA att göra. Faktiskt!)
Läs och begrunda...

Utdrag ur en hunds (inte riktigt som Maxi) dagbok:

Dag 180:
8:00 - Jippi! Hundmat - det bästa jag vet!
9:30 - Jippi! En biltur - det bästa jag vet!
9:40 - Jippi! En promenad - det bästa jag vet!
10:30 - Jippi! En biltur - det bästa jag vet!
11:30 - Jippi! Hundmat - det bästa jag vet!
12:00 - Jippi! Barnen - det bästa jag vet!
13:00 - Jippi! Trädgården - det bästa jag vet!
14:00 - Jippi! Barnen - det bästa jag vet!
15:00 - Jippi! Hundmat - det bästa jag vet!
15:30 - Jippi! Husse - det bästa jag vet!

Dag 181:
8:00 - Jippi! Hundmat - det bästa jag vet!
9:30 - Jippi! En biltur - det bästa jag vet!
9:40 - Jippi! En promenad - det bästa jag vet!
10:30 - Jippi! En biltur - det bästa jag vet!
11:30 - Jippi! Hundmat - det bästa jag vet!
12:00 - Jippi! Barnen - det bästa jag vet!
13:00 - Jippi! Trädgården - det bästa jag vet!
14:00 - Jippi! Barnen - det bästa jag vet!
15:00 - Jippi! Hundmat - det bästa jag vet!
15:30 - Jippi! Husse - det bästa jag vet!

Dag 182:
8:00 - Jippi! Hundmat - det bästa jag vet!
9:30 - Jippi! En biltur - det bästa jag vet!
9:40 - Jippi! En promenad - det bästa jag vet!
10:30 - Jippi! En biltur - det bästa jag vet!
11:30 - Jippi! Hundmat - det bästa jag vet!
12:00 - Jippi! Barnen - det bästa jag vet!
13:00 - Jippi! - Trädgården - det bästa jag vet!
14:00 - Jippi! Barnen - det bästa jag vet!
15:00 - Jippi! Hundmat - det bästa jag vet!
15:30 - Jippi! Husse - det bästa jag vet!


Utdrag ur en katts (inte riktigt som Bamse, eller?) dagbok:

DAG 752:
De som tagit mig tillfånga fortsätter att håna mig med bisarra små dinglande objekt. De äter färsk mat till middag, medans jag tvingas att äta torra flingor. Det enda som håller mig uppe är hoppet om att rymma. Och så den lilla tillfredsställelse jag får genom att då och då förstöra någon möbel. Imorgon planerar jag äta ännu en krukväxt.

DAG 761:
Idag försökte jag döda mina fångvaktare genom att sno mig runt deras fötter medans de gick. Lyckades nästan. Måste försöka detta uppe vid trappan. I ett försök att få dem att må illa och att hålla sig på sin kant tvingade jag mig än en gång att spy i deras favoritstol...måste försöka detta på deras kuddar.

DAG 765
Bet huvet av en mus idag och gav dem den huvudlösa kroppen. Som ett försök att få dem att förstå vad jag är kapabel till. De bara jollrade och berömde mig för att jag var en sådan "duktig liten katt". Hmm. Planen fungerar inte.

DAG 768
Nu börjar jag äntligen förstå vilka fullfjädrade sadister de är. Helt plötsligt var det dags för vattentortyr. Den här gången ingick det också något brännande kemiskt medel som de kallade för "schampo". Vilka sjuka individer kan uppfinna en sådan vätska. Min enda tröst är den lilla bit av tumme som sitter fast mellan mina tänder.

DAG 771
Samling av något slag. Flera likadana. Jag satt isolerad under hela händelsen. Jag hörde deras oväsen och kände den äckliga lukten av öl. Jag hörde att de pratade om att jag besatt förmågan "allergi". Måste ta reda på vad detta är och hur jag kan använda mig av det.

DAG 774
Jag är övertygad om att de andra fångarna är antingen idioter eller infiltratörer. Hunden släpps regelbundet ut och kommer tillbaka helt frivilligt och är glad. Helt knäpp. Fågeln däremot måste vara en informatör. Han pratar med dem regelbundet. Jag är säker på att han rapporterar allt jag gör. Han sitter dock säkert i sitt metallrum. Men, det är bara en fråga om tid...

Skatassars snarkningar

Husse och Hunden ligger på golvet tillsammans och snarkar i kapp. Jag vet inte om det är som att spinna. Jag har försökt att låta så där, men det går inte. Jag försöker lära mig för det låter så häftigt. Här är jag, liksom! Respekt! Jag försöker härma matte för det är hon som är bäst på det. En vacker dag/natt så lossnar det nog för mig. Och då är det min tur att väcka alla! Ha!

skatassars (jag tror husse kallar det för skafötters)

Jag får ju se till att inte Hunden tar all uppmärksamhet. Jag är i alla fall den ende i familjen som får hänga på hans axel.

Över och ut! Nu ska jag gå till postlådan med matte.

Är lillhusse min bror?

Lillhusse och hans kompis har varit här och hälsat på. Alltid lika kluvet med lillhusse. Jag tycker jättemycket om honom och det är så gott att sova tillsammans. MEN, han velar alltid med mig. Busar jämt. Sätter mig i knät som om jag vore någon slags potatissäck. Inte kul. Det finns liksom ingen jag kan bli så trött på som honom, men så fort han har åkt längtar jag igen. Knepigt. Matte säger att det är för att vi har vuxit upp tillsammans. Så det är syskonkärlek. Liksom. Hmm. Också knepigt. Om vi är bröder - varför har han blivit så stor?

Nä, nu drar jag!

Värmlands vargar

I Värmland finns det många djur. Vargar till exempel...
Min kompis Hunden har lovat mig, att den som vill ta mig till middag
ska få med honom att göra.

- Kom an, bara!

Verdandi

Hej, det är jag igen!

Det har varit några kalla dagar nu. Nästan helt omöjligt att gå ut. I alla fall när man måste följa matte och hennes f-b snöre. Och inte kan gå utmed husväggar, under buskar mm. Som man självklart vill göra om man är katt och det är massor av snö! Då tar det emot, kan jag säga, då tar det emot att gå ut och dra magen i snö. Pröva själv, vet ja! Och inga ytterkläder har man heller. Missförstå mig inte, jag vill absolut inte ha några kläder. Jag vill bara kunna gå där jag vill. Har försökt få matte att stryka utmed husväggarna, där är i alla fall gott och väl en kattbredd som är snöfri. Men matte är bredare och även hon har en slags gräns för vad som lämpar sig.

Hur som helst vill jag berätta om gårdagskvällens promenad. Matte gick först ut med Hunden, trots att det var jag sprang till dörren först, när det började prassla med täckjackan. Alltid Hunden först! Men det var snart gjort. På kvällen är Hunden om möjligt ännu slöare än annars, så kiss och bajset är snart gjort.

Min tur! Matte trodde att jag skulle ångra mig i dörren och vända tillbaka in, men där bedrog hon sig. Jag bet ihop och trippade på där i snön! Förresten hade någon skottat.

På vår promenad kände jag en plötslig lust att gå in vid en dörr som det stod "Verdandi" på, men det var stängt och låst.

- Vad ska du dit och göra, sa matte. Verdandi, vad står det för? Hmm...

Hon fick nästan dra mig därifrån och väl hemma satte hon sig med datorn, svor lite över den långsamma uppkopplingen, men så...

"...I Verdandis kattsyn ingår tron på att katter har resurser både att ta ansvar för sitt liv och att förändra sina livsbetingelser. Katten har också resurser och personliga förutsättningar att ta aktiv del i en förändring av samhället och sin sociala verklighet tillsammans med andra katter..."
Detta är en del av texten på Verdandis hemsida (med viss reservation - det som gäller människor gäller väl också katter?)

Jag tror minsann att matte har fått sig en tankeställare...

Musikkväll

Matte är alldeles till sig för ikväll börjar melodifestivalen.
Fattar inte riktigt vad det är, men det är i alla fall ett tillfälle när matte och husse ska sitta framför den flammande ljusburken.
Och det är bra. För då sitter matte still. Och då kan jag trampa mig tillrätta i hennes mjuka mage
/och svisch, där fick ni veta det ni har grunnat på så länge - varför bloggen heter som den gör/
... var var jag, jo... och lägga mig som en "kanelbulle". Och det är bra. För då somnar jag gott.

Detta med människor och deras läten, egna och andras. Mattes favorit just nu är det här lätet som hon brukar lyssna på då och då.
http://www.youtube.com/watch?v=D68ymfjpw98
Israel Kamakawiwo'ole ~ Somewhere over the Rainbow

När matte lyssnar på läten brukar husse få inspiration.
Då tar han gitarren och spelar små snuttar av olika sånger, som ett medley, kan man säga. Just nu sjunger (läs ylar) han "each morning I get/stand/wake up". Han brukar variera texten lite. Han tycker det blir mer spännande då.
Det tycker inte matte.
Och så sjunger han för högt också.
Matte suckar.

Grattis lillhusse!

Min käre gamle sängkamrat, lillhusse, fyller år idag. Jag hörde matte tidigt som attan ringa och sjunga för honom. Usch, vilket uppvaknande. Jag tycker ju mycket om lillhusse, så jag tyckte synd om honom att också behöva vakna så.
Hur gammal han är?
I kattår räknat blir han idag ungefär 1,5 år, bara barnet alltså.
Själv är jag i människoår räknat cirkus 78 år.
Respekt!

Saknar honom, men han ska snart komma och hälsa på. Då får vi sova tillsammans igen.
Längtar!