Sicken start på helgen

Efter att vi varit ute en kort stund i snöslask, men vårluft - absolut vårluft, gick matte in med mig och stack själv iväg för att hämta lillmatte vid tåget. Det var mysigt att få träffa henne igen. Jag hade nästan glömt bort vem hon var. Japp, då var det bara lillhusse kvar att invänta så skulle familjen vara komplett igen. Han skulle åka direkt till oss efter träningen, trots protester härifrån då det var snöoväder på G. Och så småningom sent på kvällen, typ strax före 23, ringer han, är liten på rösten och säger "...ni ska vara glada över att ha en son, däcket exploderade typ och här står jag nu i snöyran. Vad gör jag? F-n och h-vete"

Ja, vad skulle han göra? Fy och usch och hungrig och trött och tur i oturen, men ändå f-n och h-vete. En timma härifrån och mitt i natten. Fryser du, så sätt på dieselvärmaren! Ingen diesel kvar! Jaså, bara nästan. Jamen... Vi har ju assistansförsäkring på bilen. Ring, så får du hjälp.

Och en galen frustande rallybärgare kom och in med lillhusse i hytten och bilen på flaket och så iväg, men inte till oss utan till ett ställe bortom stora finska skogen. "Ni måste komma och hämta mig, muttrade lillhusse ännu senare i telefonen. Bilen går inte att fixa nu".

Och rustade med laddade mobiler, reflexer, vantar och choklad och mitt i natten och i snöoväder körde matte och lillmatte den andra bilen (Tedde kallad) över stora finska skogen för att hämta lillhusse. Matte våndades över att hon inte hade någon spade med sig. Hon var nästan helt säker på att de skulle hamna i diket.

Utan närkontakt med något dike kom de till slut fram och lillhusse fick hårda kramar, choklad, smörgås och dricka. Bilen utan däck lämnades hos frustande bärgaren som lovade att ordna den till verkstad morgonen därpå.

Sent blev det och jag hade redan somnat hos husse när de kom hem igen. Och jag fick fortsätta att sova lugnt för lillhusse var för trött för att bråka med mig.