Utan matte

Jag tyar inte längre. Det var trist nog förut, men nu...
Matte har lämnat mig. Det var ju jag som hade planer på att rymma med mina gamla rabattgrannar, men det var matte som tog steget. Vips, va hon borta!

Mina dagar/nätter utan matte ser ut som följer:
Husse i sängen bredvid. Inte mottaglig för små samtal på nätterna. När jag försöker klappa honom på kinden, drar han täcket över huvudet, trots att jag i alla fall i början låter klorna vara inne. Väckarklockan som aldrig haft någon effekt på matte verkar på husse som en elstöt och han upp, vispar välling, dricker den raskt, duschar ännu raskare och försvinner ut i mörkret.

Under dagen försöker jag "roa" mig så mycket jag kan. Kollar utsikten i alla fönster. Kissar och sprätter sand så mycket jag bara orkar. Tuggar torrfoder, spyr ibland upp lite på golvet bredvid (har inte vågat spy på någon matta än, men funderar på det...). Kikar lite på alla småfåglar som matas på balkongen. Väntar på matte. Det är husse som kommer. Det är mörkt.

Husse härmar mattes röst och muttrar för sig själv:
-Älskar du mig så tar du hand om Bamse.

Husse tar på mig selen och vi går ut. Först har han förstås kollat att ingen annan är ute. Jag tror han är rädd, för väl ute stryker han längst med väggarna. Han ser sig noga för innan han tar klivet ut i skenet under gatlyktorna. Jag tycker synd om honom. Det är tur att jag är med. Tror han behöver mer träning. Det tar nog tid när han ska gå till jobbet.
Aha, det måste vara därför han går så tidigt!

Räkfrossa och burnout

Gäster från gamla hemstaden! De som har bra rabatter. Trevligt, trevligt. Kanske kan jag smyga ner i en väska och följa med hem. Det luktar faktiskt fantastiskt gott ur en av dem. Får undersökas vidare. Herregud, de har med sig räkor! Prisa Gud - vilken kväll detta ska bli!

Men, vad nu då. Matte muttrar något om matro och lyfter ut mig på balkongen. Får jag inte vara med? Hoppar upp på utebordet och ser hur de sitter där inne i värmen och skålar och skalar, frossar och rostar. När det börjar sina i skålarna får jag komma in igen och får några stackars små som blivit över. Ok, jag vet att min veterinär påstår att jag är allergisk mot fisk och skaldjur. Men kan något som är så gott vara fel, då är det något annat som inte är rätt.

Sedan kryper människorna upp i sofforna. Aha, så kallad myskväll. Men, vad nu! På en av gästerna börjar näsan rinna och matte börjar prata om allergi. Stackars, är hon också allergisk mot räkor? Men nej, alla blickar riktas mot mig och jag åker ut på balkongen igen. Helvete!

Efter en god stund och tunga dunsar mot dörren öppnar till slut matte och släpper in mig igen. Åh, titta så fin han är i pälsen nu, alldeles uppfluffad. Tror f-n det, det är kallt ute!

Så är det lugnt en stund. De pratar, skrattar och har trevligt. Men så nyser allergimänniskan och jag får fullkomligt spatt. Jag vill inte ut igen! Jag gör en burnout och rusar för att gömma mig under soffan och river med mig ett par tavlor som stått lutade mot väggen. Ingen har hunnit hänga upp dem (de har ju bara bott här i 2 månader!). Tavlorna faller i ultrarapid, men det ser inte jag för jag är redan under soffan, men jag hör däremot glaskrosset.

När städpatrullen är klar smyger jag ut i köket och lägger mig i köksfönstret. Sover räv.

Tristessmisse

Suck, igår var jag inte ute på hela dagen. Matte höll på med det ena och det andra, mest det andra. Först skulle hon ner i vår lilla stad och få ryggen knådad. Det gick tydligen bra för sedan for hon till stora staden och dansade på lina. Kort sagt, jag var ensam jättemycket! Och när matte inte skulle vara hemma förrän mörka kvällen, gick ju inte heller husse hem från jobbet. För att bara gå hem till mig - det var inte högsta prio, om man säger så.

Idag var det nästan likadant. Matte iväg tidigt, nu till någon ryggknakare långt bort. Och sedan kom hon hem helt slut och lade sig på golvet, men det var mysigt, tyckte jag. Det blev en sådan mysig hydda där under täckena. Fast jag kunde inte ligga på mattes mjuka mage, för den låg hon själv på. Det var dock lite hårt där på golvet, så jag hoppade upp i sängen i stället och la mig.

Ett tu tre och efter fyra snark, kom husse hem. Och då skulle de jobba! De satt och skrev och diskuterade. Att de faktiskt finns här för mig - verkade inte finnas i deras runda skallar.
Hoppsan, sa matte plötsligt, och jag tänkte att japp - nu kom hon på att hon ska ut och promenera med mig! Gött!
- Jag måste iväg till kören. Klockan är ju redan sex, sa matte och stack iväg igen.
Jag sneglade lite på husse, ibland är han ju faktiskt rätt snäll. Kanske...
- Nej, om jag skulle ta mig ett bad, säger han och klär av sig.

Hjälp! Var är den snälla grannmänniskan???

Semester

Vilken helg! Matte och husse åkte för att hälsa på lillhusse och skulle stanna borta i två dagar. Jag skulle bli ensam, men inte riktigt. Matte hade frågat vår snälla grannmänniska om hon inte kunde titta till mig. Och om hon gjorde. Hon höll mig sällskap och tog dessutom med sig en liten kattfröken till mig. Hon var dock inget rolig. Låg bara och glodde på mig. Jag vet att jag är snygg, men hallååå. Till slut fick jag lappa till henne. Komma här och komma här och dessutom komma här och glo! Men det bästa av allt var att grannmänniskan tog mig på långpromenad. Flera timmar! Jag fick bestämma vart vi skulle gå (västerut såklart) och hon följde efter. I ett kvarter träffade vi dock en redigt dum katt som inte gillade att vi gick igenom hans område. Han gick efter oss och tjötade och till slut bestämde sig grannmänniskan att jaga bort honom. Jag hjälpte till.

Efter att grannmänniskan trasslat ut mig och sig, gick hon och band mig i ett staket. Medans hon försökte schasa iväg dumkatten fick jag stå där bunden och ropa åt honom att kunde dra åt helsefyr, vi skulle ju bara gå förbi ju.

Dag 2 var det ungefär samma, fast då busade jag lite och klättrade upp i ett träd. Hoppade hit och dit bland grenarna. Efter att grannmänniskan förgäves försökt att reda ut härvan med linan och grenarna och börjat se lite ledsen ut, backade jag tillbaka samma väg och hoppade ner. Sedan gick vi hem.

Fångad

Åh, där blev jag fångad igen. Sjutton gubbar (knepigt svärord!) .

Jag hörde att matte och husse kom närmare och närmare. De har en tendens att vissla på mig, som en hund. Jag avslöjade nog var jag fanns för jag ropade på tigrars vis på andra tigrar för jag kände mig lite ensam. Det började också att kurra lite i magen, inte att förväxla med spinning, i synnerhet inte den som människor svettas så då de utövar. Gud, vad jag bluddrar. Jag kände ju att jag behövde något rejält att äta om jag skulle följa driften att gå hem. Och då menar jag Hem! Vibrationerna i morrhåren var svaga och vägen därmed troligen väldigt lång.

Vips hade matte mig i famnen och vi var på väg in i lägenheten igen. OK då - mot matskålen!
Över och ut (en annan gång)

Västerut

Jo, mina morrhår pejlade in finfina rabatter att kissa i (knappast mattes), fisk att fiska och salta vindar. Men det var svaga signaler. Sjutton, hur långt hemifrån är jag? Det är snart två månvarv sedan husse satte mig i en bur. Jag blev lurad! Husse slängde in godis i buren och jag låtsades vara farlig tiger som jagade något ätbart och formligen kastade mig in i buren gång på gång och högg. Och helt plötsligt så stängde han och väste "där lurade jag dig allt, din dumme ...". Han sa något som inte matte brukade kalla mig för, jag vet inte vad det betydde. Sedan ropade han stolt till matte att nu är det klarrrttt, nu kan ni åka! Matte var ju inte riktigt klar förstås, hon skulle bara det, det och detta. Så jag satt där i hallen och jamade (läs vrålade). Till slut lyfte hon ut mig i bilen, förresten helt full med blommor. Denna gången körde hon mycket längre än till veterinären. Och det var mörkt.

Utgång utan snöre!

Tjoho! Igår fick jag min frihet tillbaka. I alla fall en stund. I ett av mattes svagare ögonblick och ivrigt påhejad av husse satte hon på mig reflexbandet med namn och nummer-bricka. Better safe than sorry. Husse stod för dörr-öppnandet och jag var ute!!! Upp i träd nr 1, upp i träd nr 2, upp i träd nr 3 och tja ni fattar... Glädje! Matte och husse stod och skrattade åt mig och började sedan promenera bortåt dungen till. Och jag följde efter, kanske hade jag ändå ett osynligt snöre och då blir det så jobbigt när det tar slut. Så småningom fattade jag att snöret antingen var oerhört långt idag eller... så fanns det inte! Dags för upptäcksfärd. Återkommer. /cliffhanger/

Matte lagar mat

Tja, en ny dag.
Husse har varit hemma en stor del av dagen idag. Han och matte har suttit framför min knäkonkurrent och skrivit. Ja, alltså matte har skrivit och husse pratat. De har sett nöjda ut och inte alls brytt sig om mina antydningar till att vi i stället skulle gå ut. Om de inte ville följa med skulle jag kunna gå ut själv. Det sa jag. Flera gånger.

Det slutade med att jag åkte ut på balkongen. Hur roligt är det på en skala? De jävla fåglarna som ser roliga ut från insidan försvinner ju när jag kommer ut.

Matte tog sig sedan an en kokbok som hon fått av lillmatte i julklapp. En slags matdagbok där varje dag har ett förslag på middag. Idag lagade hon "Emilias pappas pasta" och det var tydligen helt super. Jag fick smaka på en liten bit pasta, men tvi, det var chili och en massa vitlök i, så nej tack.

Världen utanför

Idag är det inte riktigt lika kallt ute, bara minus 2, och matte har pratat om att ta en promenad. Det är lätt för henne att säga. Husse föreslår att vi ska släppa ut mig. Han tror att jag klarar mig där ute. Jag VET att jag gör det, men matte - nej hon är orolig och tror att människorna här ska göra mig illa. I synnerhet om jag kissar och bajsar i sandlådan här utanför. Det är väl klart att jag inte gör det, det kan jag inte. Den är ju helt frusen. Men när den tinar så...
Den är ju till för oss katter. Eller....

Kvällsmat

Ett par matskedar Mjau "kyckling" och för mattes del en portion "förälskade kräftstjärtar" senare ligger vi nu båda framför tvn. Av döma av svordomarna vid spisen blev det en modifierad variant av ursprungsreceptet. I stället för creme fraiche med bea blev det dito fast med kantareller och cognac. I stället för ½ dl vatten tog matte tre gånger så mycket så vattenlösningen fick stärkas upp med lite vetemjöl i stället. Kräftstjärtarna var slut i affären så det blev burkräkor i stället. Hmm... Behöver jag säga att det var husse som handlade. Nu diskar han. Trots protester från matte. Lama.
Ska berätta mer om husse någon annan gång.

Ute

Oh, så fint han går i koppel, hörde jag från en av damerna.

Det gör han inte, sa matte. Det är jag som går fint. Jag går dit han vill gå.

Ett par trädklösningar senare frös matte och ville gå in. Det ville inte jag. Det slutade med att hon helt sonika plockade upp mig och gick mot huset. Jaha, så var det över för den här gången.

Debut

Jag ligger ihopkurad under mattes stol. Hon ville att jag skulle ligga i knät och spinna lite för henne, men det kände jag inte för. Jag är fortfarande förbannad för att vi har flyttat. Då tar hon i stället laptopen som också värmer en aning och startar en blogg - sådär bara! Misstänker att jag fått klar konkurrens om hennes knä. Skit.

Hon funderade länge och väl på vad hennes blogg skulle heta och helt plötsligt hade hon bestämt sig. Det var sådär lagom anonymt, sa hon.

Mörkret har fallit och matte sneglar med ett öga på Ed som går på 9:an. Hon har aldrig sett det förut, men tycker tydligen att det är lite kul för då och då fnissar hon till.