Dödshjälp

Jag mötte favvogrannen i trappan med ett av sina marsvin i famnen.
Hon såg lite dämpad ut. Jag frågade.
-Jag ska ta bort det, sa hon. Marsvinet. En man jag känner ska hjälpa mig med det.
Det är trist, men marsvinet är jättegammalt och har magrat och de senaste dagarna ligger hon bara på rygg och kuttrar.

Men, herregud tänkte jag, det är ju precis så som R vill ha mig! Förutom det där med åldern då förstås.

I skrivande stund känner jag mig skyldig.
Skyldig till medhjälp till dödshjälp.
För när jag kom ut på parkeringen lite senare stod favvogrannen där och försökte få start på sin bil.
Det lyckades inte.
Och marsvinet låg i en låda i bilen och höll tummarna, eller typ.

-Du kan få låna vår bil, sa jag. Och det ville hon. Och ja, ni fattar resten.
Så nu ligger lilla hon på rygg i himlen och kuttrar.
Alltså marsvinet.