Veterinär-Doroty

Nä men näe, sa Doroty. Jag tycker faktiskt han är värre nu. Ni kan nog sluta med de där kapslarna. Jag tror inte de hjälper.
Hmm, sa jag.
Hmm, sa matte.
Var han helt bra med kortison?
Ja, sa matte.
...fast törstig, sa jag.
Ni får börja med kortisontabletter, så får vi se.
Men vänta fyra dagar.

OK, sa vi båda.
Undrar om det blir på benet, tänkte jag.
Undrar om jag kan gömma det i maten, tänkte matte.

Ville inte heller...

Måste bara berätta att det var en hund igår som inte heller vill in till veterinären.

Veterinärbesök

Hmm, vet inte riktigt var jag ska börja.
Jag vet att matte, och tror att husse alltid vill mig väl, men jag gillar inte att bli lurad.

Idag lurade matte in mig i buren och väl inne och instängd berättade hon att nu skulle vi åka iväg till en veterinär. Jajamänsan!

- Du är ju allergisk lilla gubben, och har börjat klia dig igen. Du ska få en kortisonspruta, så blir det bättre.

Ut i snökaos på sliriga vägar. GPS-navigering, men bara 4 minuter bort. Den biten kunde vi ju ha promenerat, matte och jag. Fast det klart, tungt att gå i så mycket nysnö. Och kanske helt omöjligt, om man är medveten om målet.

- Otroligt stilig katt, sa snäll Doroty-veterinär. Är det en Maine Coon?
- Nä, sa matte, det är bara en vanlig bondkatt, fast kanske en mutation (?!) Jag gav henne det onda ögat! Men visst är han fin, tillade matte snabbt.
Så långt var allt väl. Och egentligen sedan också, för veterinär-Doroty ville inte ge mig någon spruta. I stället gav hon matte ett recept på tabletter. Och det vet man ju, hur det kommer att gå med det. Ha, ha.

Men hon sålde också ett par flaskor till matte. Undrar vad hon ska med dom till?