Hunden är här igen och ska vara ända till påska. Men det är OK för jag får ibland följa med dem ut. Ibland händer det till och med att jag slipper snöre och bara behöver ha på mig mitt halsband (med reflex, namn och mattes telefonnummer). Ifall, ifall, säger matte. Jag njuter av att gå fri och håller precis så pass avstånd till dem att jag ser vart de tar vägen. Idag gick vi i lilla skogen ovanför planen där barnen åkt skridskor hela vintern. Jag träffade också en liten alkoholisttant som nästan inte hade några tänder i munnen, men ur denna mun kom det allra mjukaste joller. Och hennes händer var så mjuka. Hon skulle jag kunna bo hos - om jag inte redan hade ett ställe här i stan. Helst av allt vill jag ju bo där jag bodde, inte här där jag bor.
När Hunden är kommen får jag fönsterbord. Det anses rätt fint, tror jag. Jag skiter i vilket, bara jag får mat, men här i fönstret får jag i alla fall ha min mat ifred.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar