- Ska jag hjälpa dig?

Usch, nu har hon gjort det igen. Matte.
Det kom en stackars suckande utländsk kille på kryckor haltande (eller hoppande kanske) i korridoren utanför mattes kontor.
Å, stackars, tänkte hon.

- Ska jag hjälpa dig?
Yes, pleeeaaase (tacksam blick), varpå killen halar fram en kallelse.
Matte tittar och nickar förnumstigt.
- Åh, det var tur att jag mötte dig. Du är på väg åt fel håll! Det är bäst jag följer med dig. Det är långt!
- Yes pleeease verri kaind of you madam!
(Madam och madam, tänkte matte, lady kanske hade suttit bättre, men skit samma)

Matte eskorterar med belåten förnumstig min den hoppande haltande killen tvärs igenom hela vårdcentralen, alltså säkert 500 meter - minst! Och ber honom sätta sig utanför en receptionsdörr som är märkt "kommer strax". För i den delen ska den doktorn sitta som han var kallad till.
Trodde hon ja!

Killen var på rätt väg från början. Doktorn hade bytt kontor.
Killen har numera förutom ont i benet också blåsor i sina händer.