Det har varit några kalla dagar nu. Nästan helt omöjligt att gå ut. I alla fall när man måste följa matte och hennes f-b snöre. Och inte kan gå utmed husväggar, under buskar mm. Som man självklart vill göra om man är katt och det är massor av snö! Då tar det emot, kan jag säga, då tar det emot att gå ut och dra magen i snö. Pröva själv, vet ja! Och inga ytterkläder har man heller. Missförstå mig inte, jag vill absolut inte ha några kläder. Jag vill bara kunna gå där jag vill. Har försökt få matte att stryka utmed husväggarna, där är i alla fall gott och väl en kattbredd som är snöfri. Men matte är bredare och även hon har en slags gräns för vad som lämpar sig.
Hur som helst vill jag berätta om gårdagskvällens promenad. Matte gick först ut med Hunden, trots att det var jag sprang till dörren först, när det började prassla med täckjackan. Alltid Hunden först! Men det var snart gjort. På kvällen är Hunden om möjligt ännu slöare än annars, så kiss och bajset är snart gjort.
Min tur! Matte trodde att jag skulle ångra mig i dörren och vända tillbaka in, men där bedrog hon sig. Jag bet ihop och trippade på där i snön! Förresten hade någon skottat.
På vår promenad kände jag en plötslig lust att gå in vid en dörr som det stod "Verdandi" på, men det var stängt och låst.
- Vad ska du dit och göra, sa matte. Verdandi, vad står det för? Hmm...Hon fick nästan dra mig därifrån och väl hemma satte hon sig med datorn, svor lite över den långsamma uppkopplingen, men så...
"...I Verdandis kattsyn ingår tron på att katter har resurser både att ta ansvar för sitt liv och att förändra sina livsbetingelser. Katten har också resurser och personliga förutsättningar att ta aktiv del i en förändring av samhället och sin sociala verklighet tillsammans med andra katter..."
Detta är en del av texten på Verdandis hemsida (med viss reservation - det som gäller människor gäller väl också katter?)
Jag tror minsann att matte har fått sig en tankeställare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar