Tristessmisse

Suck, igår var jag inte ute på hela dagen. Matte höll på med det ena och det andra, mest det andra. Först skulle hon ner i vår lilla stad och få ryggen knådad. Det gick tydligen bra för sedan for hon till stora staden och dansade på lina. Kort sagt, jag var ensam jättemycket! Och när matte inte skulle vara hemma förrän mörka kvällen, gick ju inte heller husse hem från jobbet. För att bara gå hem till mig - det var inte högsta prio, om man säger så.

Idag var det nästan likadant. Matte iväg tidigt, nu till någon ryggknakare långt bort. Och sedan kom hon hem helt slut och lade sig på golvet, men det var mysigt, tyckte jag. Det blev en sådan mysig hydda där under täckena. Fast jag kunde inte ligga på mattes mjuka mage, för den låg hon själv på. Det var dock lite hårt där på golvet, så jag hoppade upp i sängen i stället och la mig.

Ett tu tre och efter fyra snark, kom husse hem. Och då skulle de jobba! De satt och skrev och diskuterade. Att de faktiskt finns här för mig - verkade inte finnas i deras runda skallar.
Hoppsan, sa matte plötsligt, och jag tänkte att japp - nu kom hon på att hon ska ut och promenera med mig! Gött!
- Jag måste iväg till kören. Klockan är ju redan sex, sa matte och stack iväg igen.
Jag sneglade lite på husse, ibland är han ju faktiskt rätt snäll. Kanske...
- Nej, om jag skulle ta mig ett bad, säger han och klär av sig.

Hjälp! Var är den snälla grannmänniskan???