Utgång utan snöre!

Tjoho! Igår fick jag min frihet tillbaka. I alla fall en stund. I ett av mattes svagare ögonblick och ivrigt påhejad av husse satte hon på mig reflexbandet med namn och nummer-bricka. Better safe than sorry. Husse stod för dörr-öppnandet och jag var ute!!! Upp i träd nr 1, upp i träd nr 2, upp i träd nr 3 och tja ni fattar... Glädje! Matte och husse stod och skrattade åt mig och började sedan promenera bortåt dungen till. Och jag följde efter, kanske hade jag ändå ett osynligt snöre och då blir det så jobbigt när det tar slut. Så småningom fattade jag att snöret antingen var oerhört långt idag eller... så fanns det inte! Dags för upptäcksfärd. Återkommer. /cliffhanger/