Fångad

Åh, där blev jag fångad igen. Sjutton gubbar (knepigt svärord!) .

Jag hörde att matte och husse kom närmare och närmare. De har en tendens att vissla på mig, som en hund. Jag avslöjade nog var jag fanns för jag ropade på tigrars vis på andra tigrar för jag kände mig lite ensam. Det började också att kurra lite i magen, inte att förväxla med spinning, i synnerhet inte den som människor svettas så då de utövar. Gud, vad jag bluddrar. Jag kände ju att jag behövde något rejält att äta om jag skulle följa driften att gå hem. Och då menar jag Hem! Vibrationerna i morrhåren var svaga och vägen därmed troligen väldigt lång.

Vips hade matte mig i famnen och vi var på väg in i lägenheten igen. OK då - mot matskålen!
Över och ut (en annan gång)