Utan matte

Jag tyar inte längre. Det var trist nog förut, men nu...
Matte har lämnat mig. Det var ju jag som hade planer på att rymma med mina gamla rabattgrannar, men det var matte som tog steget. Vips, va hon borta!

Mina dagar/nätter utan matte ser ut som följer:
Husse i sängen bredvid. Inte mottaglig för små samtal på nätterna. När jag försöker klappa honom på kinden, drar han täcket över huvudet, trots att jag i alla fall i början låter klorna vara inne. Väckarklockan som aldrig haft någon effekt på matte verkar på husse som en elstöt och han upp, vispar välling, dricker den raskt, duschar ännu raskare och försvinner ut i mörkret.

Under dagen försöker jag "roa" mig så mycket jag kan. Kollar utsikten i alla fönster. Kissar och sprätter sand så mycket jag bara orkar. Tuggar torrfoder, spyr ibland upp lite på golvet bredvid (har inte vågat spy på någon matta än, men funderar på det...). Kikar lite på alla småfåglar som matas på balkongen. Väntar på matte. Det är husse som kommer. Det är mörkt.

Husse härmar mattes röst och muttrar för sig själv:
-Älskar du mig så tar du hand om Bamse.

Husse tar på mig selen och vi går ut. Först har han förstås kollat att ingen annan är ute. Jag tror han är rädd, för väl ute stryker han längst med väggarna. Han ser sig noga för innan han tar klivet ut i skenet under gatlyktorna. Jag tycker synd om honom. Det är tur att jag är med. Tror han behöver mer träning. Det tar nog tid när han ska gå till jobbet.
Aha, det måste vara därför han går så tidigt!