Oh, så fint han går i koppel, hörde jag från en av damerna.
Det gör han inte, sa matte. Det är jag som går fint. Jag går dit han vill gå.
Ett par trädklösningar senare frös matte och ville gå in. Det ville inte jag. Det slutade med att hon helt sonika plockade upp mig och gick mot huset. Jaha, så var det över för den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar