Räkfrossa och burnout

Gäster från gamla hemstaden! De som har bra rabatter. Trevligt, trevligt. Kanske kan jag smyga ner i en väska och följa med hem. Det luktar faktiskt fantastiskt gott ur en av dem. Får undersökas vidare. Herregud, de har med sig räkor! Prisa Gud - vilken kväll detta ska bli!

Men, vad nu då. Matte muttrar något om matro och lyfter ut mig på balkongen. Får jag inte vara med? Hoppar upp på utebordet och ser hur de sitter där inne i värmen och skålar och skalar, frossar och rostar. När det börjar sina i skålarna får jag komma in igen och får några stackars små som blivit över. Ok, jag vet att min veterinär påstår att jag är allergisk mot fisk och skaldjur. Men kan något som är så gott vara fel, då är det något annat som inte är rätt.

Sedan kryper människorna upp i sofforna. Aha, så kallad myskväll. Men, vad nu! På en av gästerna börjar näsan rinna och matte börjar prata om allergi. Stackars, är hon också allergisk mot räkor? Men nej, alla blickar riktas mot mig och jag åker ut på balkongen igen. Helvete!

Efter en god stund och tunga dunsar mot dörren öppnar till slut matte och släpper in mig igen. Åh, titta så fin han är i pälsen nu, alldeles uppfluffad. Tror f-n det, det är kallt ute!

Så är det lugnt en stund. De pratar, skrattar och har trevligt. Men så nyser allergimänniskan och jag får fullkomligt spatt. Jag vill inte ut igen! Jag gör en burnout och rusar för att gömma mig under soffan och river med mig ett par tavlor som stått lutade mot väggen. Ingen har hunnit hänga upp dem (de har ju bara bott här i 2 månader!). Tavlorna faller i ultrarapid, men det ser inte jag för jag är redan under soffan, men jag hör däremot glaskrosset.

När städpatrullen är klar smyger jag ut i köket och lägger mig i köksfönstret. Sover räv.