Orättvist!

Sent kom dom hem.
Jag tjurade, men bara en stund.
Beklagade mig lite. Men... det var ju så gott att få sällskap igen. Att få sova tillsammans.

Sedan de drog i fredags, matte, husse och Hunden, har jag i stort sett varit ensam. I alla fall har jag varit utan matte hela helgen. Husse damp ner som hastigast på lördag kväll. Somnade som en sten och sedan upp jättetidigt igen. Städade min toa. Fyllde på vatten och mat och drog.

Så kom dom då tillbaka tillsammans sent igår kväll. Vad jag förstod på deras småprat hade de haft en innehållsrik helg. Först hade de varit i min gamla hemstad. Firat en 50-åring på fredagen. Träffat en massa goa vänner. Mycket känslor.
Hur min fredag var? Gissa! Jag kunde inte ens se på TV!

På lördag hade de träffat farmor. Fikat med henne och diskuterat om det var bra eller dåligt att hon matade grannkatterna i området där hon bodde. Tror det är någon slags "duvmatarsyndrom" som kommer när man blir gammal, sa matte. I brist på duvor - allt fetare katter!
Hur min lördag var? Tja, faktiskt inte så pjåkig. De snälla grannmänniskorna kom och hälsade på. Frågade om jag ville gå ut. Det ville jag. Men för kallt och för mycket snö, så snabbt in igen. Bad att de skulle sätta på TV:n. Det gjorde dom. När husse kom hade jag värmt upp tv-fåtöljen, men där satt han inte länge. Säng, säng, säng, sova, sova, sova...

På söndag hade matte och husse åkt från var sitt håll till det nordliga grannlandet för att träffa lillhusse och lämna en bil till honom. Han har köpt ett par färgglada skidor som ser likadana ut både fram och bak och husse hoppas att han ska komma hit till oss och använda dom. Handbollsmatch och glädje för att rätt lag vann. Lillhusse var jätteduktig, trots att han var förkyld och lite hängig och egentligen borde ha suttit stilla på bänken och druckit the med honung.
Hur min söndag var? Trist. Husse hade inte talat om för grannmänniskorna att jag var ensam hemma. Persiennerna var nere och TV:n avstängd. Måste lära mig att sätta på den.