Matte lagar mat

Hej, hopp!

Nu är det inspirationsdags...

Matte fick ju en så bra bok från lillmatte i julas.

Där dyker hon ner för att få inspiration och lust till matlagning.

Riktig mat.

Idag fick hon lust till köttfärslimpa.

Som rulltårta fast med lök, ost och persilja i stället för sylt eller chokladkräm.

Och nötfärs. Inte fel, för då får jag smaka lite rå.

Nästan som mus.
Ja, ni vet såna där med svans...

Blev lite för stort för formen så det blev några biffar i stekpannan också.

Mums för Måns (vem f-n är det förresten?)

Nu kan husse få komma.

Matte visste besked!

Rätt svar är Rhodesian ridgeback, på svenska även kallad Afrikansk lejonhund, "ridgeback" till vardags och i veterinärsammanhang "RR". Att den lämpar sig bäst för rast och vila (gärna tillsammans med någon) ser ni här.

Vilken sort?

Får ofta frågan om vilken sort Hunden är? Svaret är: Jag vet inte!
Men en sak vet jag. Han är "bäst lämpad för rast och vila" liksom en av vovvarna i Galenskaparnas klipp nedan.

Orättvist!

Sent kom dom hem.
Jag tjurade, men bara en stund.
Beklagade mig lite. Men... det var ju så gott att få sällskap igen. Att få sova tillsammans.

Sedan de drog i fredags, matte, husse och Hunden, har jag i stort sett varit ensam. I alla fall har jag varit utan matte hela helgen. Husse damp ner som hastigast på lördag kväll. Somnade som en sten och sedan upp jättetidigt igen. Städade min toa. Fyllde på vatten och mat och drog.

Så kom dom då tillbaka tillsammans sent igår kväll. Vad jag förstod på deras småprat hade de haft en innehållsrik helg. Först hade de varit i min gamla hemstad. Firat en 50-åring på fredagen. Träffat en massa goa vänner. Mycket känslor.
Hur min fredag var? Gissa! Jag kunde inte ens se på TV!

På lördag hade de träffat farmor. Fikat med henne och diskuterat om det var bra eller dåligt att hon matade grannkatterna i området där hon bodde. Tror det är någon slags "duvmatarsyndrom" som kommer när man blir gammal, sa matte. I brist på duvor - allt fetare katter!
Hur min lördag var? Tja, faktiskt inte så pjåkig. De snälla grannmänniskorna kom och hälsade på. Frågade om jag ville gå ut. Det ville jag. Men för kallt och för mycket snö, så snabbt in igen. Bad att de skulle sätta på TV:n. Det gjorde dom. När husse kom hade jag värmt upp tv-fåtöljen, men där satt han inte länge. Säng, säng, säng, sova, sova, sova...

På söndag hade matte och husse åkt från var sitt håll till det nordliga grannlandet för att träffa lillhusse och lämna en bil till honom. Han har köpt ett par färgglada skidor som ser likadana ut både fram och bak och husse hoppas att han ska komma hit till oss och använda dom. Handbollsmatch och glädje för att rätt lag vann. Lillhusse var jätteduktig, trots att han var förkyld och lite hängig och egentligen borde ha suttit stilla på bänken och druckit the med honung.
Hur min söndag var? Trist. Husse hade inte talat om för grannmänniskorna att jag var ensam hemma. Persiennerna var nere och TV:n avstängd. Måste lära mig att sätta på den.

Hunden har åkt

Hunden har åkt till morfarhussen och skogarna igen.
Bara liiite avundsjuk.

Det blev faktiskt tomt när han for. Rentav ensamt.
Får trösta mig med negativa tankar nu:
Han fiser och han slafsar när han äter,
...och luktar hund, och fäller, och tar min mat (och har mage att slicka mig i ansiktet sedan!)
Äsch, lika bra han åkte.

Att vara husdjur

Hej på Er! Nu är det Eva som skriver. Hittade något på nätet som beskriver skillnaden mellan katter och hundar och har helt fräckt klippt in det i den här bloggen. Har översatt det fritt.
Bamse vet ingenting. Och inte Hunden heller (som förresten heter Maxi. Och hans namn har ingenting med ICA att göra. Faktiskt!)
Läs och begrunda...

Utdrag ur en hunds (inte riktigt som Maxi) dagbok:

Dag 180:
8:00 - Jippi! Hundmat - det bästa jag vet!
9:30 - Jippi! En biltur - det bästa jag vet!
9:40 - Jippi! En promenad - det bästa jag vet!
10:30 - Jippi! En biltur - det bästa jag vet!
11:30 - Jippi! Hundmat - det bästa jag vet!
12:00 - Jippi! Barnen - det bästa jag vet!
13:00 - Jippi! Trädgården - det bästa jag vet!
14:00 - Jippi! Barnen - det bästa jag vet!
15:00 - Jippi! Hundmat - det bästa jag vet!
15:30 - Jippi! Husse - det bästa jag vet!

Dag 181:
8:00 - Jippi! Hundmat - det bästa jag vet!
9:30 - Jippi! En biltur - det bästa jag vet!
9:40 - Jippi! En promenad - det bästa jag vet!
10:30 - Jippi! En biltur - det bästa jag vet!
11:30 - Jippi! Hundmat - det bästa jag vet!
12:00 - Jippi! Barnen - det bästa jag vet!
13:00 - Jippi! Trädgården - det bästa jag vet!
14:00 - Jippi! Barnen - det bästa jag vet!
15:00 - Jippi! Hundmat - det bästa jag vet!
15:30 - Jippi! Husse - det bästa jag vet!

Dag 182:
8:00 - Jippi! Hundmat - det bästa jag vet!
9:30 - Jippi! En biltur - det bästa jag vet!
9:40 - Jippi! En promenad - det bästa jag vet!
10:30 - Jippi! En biltur - det bästa jag vet!
11:30 - Jippi! Hundmat - det bästa jag vet!
12:00 - Jippi! Barnen - det bästa jag vet!
13:00 - Jippi! - Trädgården - det bästa jag vet!
14:00 - Jippi! Barnen - det bästa jag vet!
15:00 - Jippi! Hundmat - det bästa jag vet!
15:30 - Jippi! Husse - det bästa jag vet!


Utdrag ur en katts (inte riktigt som Bamse, eller?) dagbok:

DAG 752:
De som tagit mig tillfånga fortsätter att håna mig med bisarra små dinglande objekt. De äter färsk mat till middag, medans jag tvingas att äta torra flingor. Det enda som håller mig uppe är hoppet om att rymma. Och så den lilla tillfredsställelse jag får genom att då och då förstöra någon möbel. Imorgon planerar jag äta ännu en krukväxt.

DAG 761:
Idag försökte jag döda mina fångvaktare genom att sno mig runt deras fötter medans de gick. Lyckades nästan. Måste försöka detta uppe vid trappan. I ett försök att få dem att må illa och att hålla sig på sin kant tvingade jag mig än en gång att spy i deras favoritstol...måste försöka detta på deras kuddar.

DAG 765
Bet huvet av en mus idag och gav dem den huvudlösa kroppen. Som ett försök att få dem att förstå vad jag är kapabel till. De bara jollrade och berömde mig för att jag var en sådan "duktig liten katt". Hmm. Planen fungerar inte.

DAG 768
Nu börjar jag äntligen förstå vilka fullfjädrade sadister de är. Helt plötsligt var det dags för vattentortyr. Den här gången ingick det också något brännande kemiskt medel som de kallade för "schampo". Vilka sjuka individer kan uppfinna en sådan vätska. Min enda tröst är den lilla bit av tumme som sitter fast mellan mina tänder.

DAG 771
Samling av något slag. Flera likadana. Jag satt isolerad under hela händelsen. Jag hörde deras oväsen och kände den äckliga lukten av öl. Jag hörde att de pratade om att jag besatt förmågan "allergi". Måste ta reda på vad detta är och hur jag kan använda mig av det.

DAG 774
Jag är övertygad om att de andra fångarna är antingen idioter eller infiltratörer. Hunden släpps regelbundet ut och kommer tillbaka helt frivilligt och är glad. Helt knäpp. Fågeln däremot måste vara en informatör. Han pratar med dem regelbundet. Jag är säker på att han rapporterar allt jag gör. Han sitter dock säkert i sitt metallrum. Men, det är bara en fråga om tid...

Skatassars snarkningar

Husse och Hunden ligger på golvet tillsammans och snarkar i kapp. Jag vet inte om det är som att spinna. Jag har försökt att låta så där, men det går inte. Jag försöker lära mig för det låter så häftigt. Här är jag, liksom! Respekt! Jag försöker härma matte för det är hon som är bäst på det. En vacker dag/natt så lossnar det nog för mig. Och då är det min tur att väcka alla! Ha!

skatassars (jag tror husse kallar det för skafötters)

Jag får ju se till att inte Hunden tar all uppmärksamhet. Jag är i alla fall den ende i familjen som får hänga på hans axel.

Över och ut! Nu ska jag gå till postlådan med matte.

Är lillhusse min bror?

Lillhusse och hans kompis har varit här och hälsat på. Alltid lika kluvet med lillhusse. Jag tycker jättemycket om honom och det är så gott att sova tillsammans. MEN, han velar alltid med mig. Busar jämt. Sätter mig i knät som om jag vore någon slags potatissäck. Inte kul. Det finns liksom ingen jag kan bli så trött på som honom, men så fort han har åkt längtar jag igen. Knepigt. Matte säger att det är för att vi har vuxit upp tillsammans. Så det är syskonkärlek. Liksom. Hmm. Också knepigt. Om vi är bröder - varför har han blivit så stor?

Nä, nu drar jag!

Värmlands vargar

I Värmland finns det många djur. Vargar till exempel...
Min kompis Hunden har lovat mig, att den som vill ta mig till middag
ska få med honom att göra.

- Kom an, bara!

Verdandi

Hej, det är jag igen!

Det har varit några kalla dagar nu. Nästan helt omöjligt att gå ut. I alla fall när man måste följa matte och hennes f-b snöre. Och inte kan gå utmed husväggar, under buskar mm. Som man självklart vill göra om man är katt och det är massor av snö! Då tar det emot, kan jag säga, då tar det emot att gå ut och dra magen i snö. Pröva själv, vet ja! Och inga ytterkläder har man heller. Missförstå mig inte, jag vill absolut inte ha några kläder. Jag vill bara kunna gå där jag vill. Har försökt få matte att stryka utmed husväggarna, där är i alla fall gott och väl en kattbredd som är snöfri. Men matte är bredare och även hon har en slags gräns för vad som lämpar sig.

Hur som helst vill jag berätta om gårdagskvällens promenad. Matte gick först ut med Hunden, trots att det var jag sprang till dörren först, när det började prassla med täckjackan. Alltid Hunden först! Men det var snart gjort. På kvällen är Hunden om möjligt ännu slöare än annars, så kiss och bajset är snart gjort.

Min tur! Matte trodde att jag skulle ångra mig i dörren och vända tillbaka in, men där bedrog hon sig. Jag bet ihop och trippade på där i snön! Förresten hade någon skottat.

På vår promenad kände jag en plötslig lust att gå in vid en dörr som det stod "Verdandi" på, men det var stängt och låst.

- Vad ska du dit och göra, sa matte. Verdandi, vad står det för? Hmm...

Hon fick nästan dra mig därifrån och väl hemma satte hon sig med datorn, svor lite över den långsamma uppkopplingen, men så...

"...I Verdandis kattsyn ingår tron på att katter har resurser både att ta ansvar för sitt liv och att förändra sina livsbetingelser. Katten har också resurser och personliga förutsättningar att ta aktiv del i en förändring av samhället och sin sociala verklighet tillsammans med andra katter..."
Detta är en del av texten på Verdandis hemsida (med viss reservation - det som gäller människor gäller väl också katter?)

Jag tror minsann att matte har fått sig en tankeställare...

Musikkväll

Matte är alldeles till sig för ikväll börjar melodifestivalen.
Fattar inte riktigt vad det är, men det är i alla fall ett tillfälle när matte och husse ska sitta framför den flammande ljusburken.
Och det är bra. För då sitter matte still. Och då kan jag trampa mig tillrätta i hennes mjuka mage
/och svisch, där fick ni veta det ni har grunnat på så länge - varför bloggen heter som den gör/
... var var jag, jo... och lägga mig som en "kanelbulle". Och det är bra. För då somnar jag gott.

Detta med människor och deras läten, egna och andras. Mattes favorit just nu är det här lätet som hon brukar lyssna på då och då.
http://www.youtube.com/watch?v=D68ymfjpw98
Israel Kamakawiwo'ole ~ Somewhere over the Rainbow

När matte lyssnar på läten brukar husse få inspiration.
Då tar han gitarren och spelar små snuttar av olika sånger, som ett medley, kan man säga. Just nu sjunger (läs ylar) han "each morning I get/stand/wake up". Han brukar variera texten lite. Han tycker det blir mer spännande då.
Det tycker inte matte.
Och så sjunger han för högt också.
Matte suckar.

Grattis lillhusse!

Min käre gamle sängkamrat, lillhusse, fyller år idag. Jag hörde matte tidigt som attan ringa och sjunga för honom. Usch, vilket uppvaknande. Jag tycker ju mycket om lillhusse, så jag tyckte synd om honom att också behöva vakna så.
Hur gammal han är?
I kattår räknat blir han idag ungefär 1,5 år, bara barnet alltså.
Själv är jag i människoår räknat cirkus 78 år.
Respekt!

Saknar honom, men han ska snart komma och hälsa på. Då får vi sova tillsammans igen.
Längtar!

Välkommen hem, matte!

Matte har varit en sväng på stan och bland annat fått sin rygg knådad, men nu är hon hemma igen. Jag och Hunden har olika sätt att hälsa matte välkommen hem. Hunden får först glädjefnatt för att sedan snabbt besinna sig och växla till att högljutt beklaga sig över att han lämnats ensam (med mig).

Hur jag hälsar? Tja, hälsar och hälsar. Här ska inte krusas! Möjligen öppnar jag ett öga. Fnys! Somliga kan komma och gå som de vill.

Minns dock då vi precis flyttat hit. Då en mycket glad hund och jag - en mycket frustrerad katt samtidigt skulle trängas vid ytterdörren när husse kom. Jag ville ut till varje pris och Hunden ville att husse skulle komma in snabbast möjligt. Läget var minst sagt hysteriskt. Jag fick mig en redig smäll över nosen av Hundens totalgalna svans. Nu jävlar, tänkte jag. Gick upp på två ben och började slå Hunden på rumpan.

Så här i efterhand misstänker jag att klorna var ute, för Hunden som annars är jättesnäll, blev vansinnig! Ja, han såg helt galen ut. Tur att han hade ätit frukost.

Alltså om Hunden är här, så ser jag till att hålla mig undan hans glädjefnatt. Som tur är brukar de snart gå över.

Hopp i sängen

Idag har vi varit ensamma en stund, Hunden och jag. Då passade Hunden på att
1. hoppa upp i stora sängen
2. hoppa i stora sängen

Någon ordning får det vara så jag
1. hoppade också upp i stora sängen
2. Hunden hoppade ner

för det är jag som bestämmer!

- Men, va konstigt. Visst bäddade väl jag förut, sa matte när hon kom hem.

Promenad med Hunden - bah!

Tänka sig. Igår trodde matte att hon skulle kunna göra två flugor på smällen genom att på kvällen gå ut med Hunden och mig på en och samma gång. Nu tror jag att jag förstår hur husse känner det. Han vill ju inte gärna synas tillsammans med en katt i band.

Och jag - jag vägrar att ta ett steg om Hunden ska vara med.

Tyvärr valde matte att gå tillbaka in med mig och att gå ut med Hunden i stället. Han behövde det bättre, sa hon. För jag är ju "så duktig med lådan", som hon uttryckte det. Funderar på att sluta vara "så duktig".

Sov räv i Hundens korg när de kom in.

Ordningen återställd

Mmm, det är så här det ska vara...

Hispig matte och gudasänd grannmänniska

Min (ja nu kallar jag henne min!) snälla grannmänniska och jag, vi tog en sväng ner på stan i lördags. Det är ju oftast jag som bestämmer vart vi ska gå och denna dag kände jag för att kolla läget på stan. Vi gick ända ner till stadsparken och flanerade. Det var jättehärligt. Änderna ville jag dock inte kolla på. Änder, det är väl ingenting! Det finns ju massor av änder där jag brukar fiska.
Brukade!

Idag kom min grannmänniska och frågade om jag ville ta en liten promenad. Och så hispig som matte var idag (något möte på gång) så uppskattade jag verkligen att få komma ifrån lite.
Matte ja, än tog hon på sig det ena, än det andra. Och ett, tu, tre så åkte allt av igen. Galgar skramlade och det var inte alls något trevligt. Mig hade hon inte alls tid med. Och inte Hunden heller. Vi låg lågt båda två, kan man säga. Det var nästan så jag längtade efter husse. Och då, precis då kommer grannmänniskan och knackar på dörren och frågar om jag vill gå ut. Gissa om jag ville? Jag gav Hunden en blick i triumf när hon tog på mig kopplet. Ha, nu var det min tur!

Grannmänniskan blev lite fundersam då jag dock inte kände för någon längre promenad. Jag var nöjd med att bara komma ut. Mina tassar har inte riktigt hämtat sig från iskana och helgens långpromenad.

Matte har varit iväg en stund nu, kom faktiskt precis tillbaka.
Mycket lugnare nu. Mysigt!

Hunden är också här igen

Trots att det varit helg och grannmänniskorna pysslat om mig, är det skönt att matte är tillbaka. Men ännu bättre hade det varit om hon kommit ensam. Utan hund. Visserligen nybadad (rättare sagt nyduschad, han är ju för stor och stark för badkarsvistelse), men han luktar ändå, tycker jag. Och det första han gjorde var att ta min mat. Matte fyade och fyllde på igen. Men när de snälla grannmänniskorna kom, den lilla och den stora, och det var hälsningsdags i hallen, då sprang han in i köket igen.
Tom skål.
Kladdig av hundsaliv.
Urk!

Matte är tillbaka

- Lova mig, sa jag till matte, lova mig att du aldrig lämnar mig ensam med husse igen. Inte en hel vecka! Du skulle bara veta så jobbigt det har varit.
Jag har inte kunnat hålla koll i alla fönster för han drar inte upp persiennerna överallt och torrfodret är torrare än någonsin
och det där med toalocket, en dag var jag bara två morrhår ifrån att dyka rätt ner i er vattenstol när jag skulle upp och dricka vatten i handfatet. När du är hemma, kan jag alltid hoppa upp där.

Jag har ju äntligen lyckats få husse att gå ut med mig, men det har ju alltid varit jag som bestämt vart vi ska gå. Men häromdagen, trots att jag både använde rumpa och klor för att spjärna emot, så kunde jag inte göra något åt riktningen. Husse ville gå in, men det ville inte jag, så det skulle vi alltså inte göra, men...
jag släpades efter!

Jag hörde honom prata med dig i luren sedan. Han skrattade. Sa att han trodde att jag sprang bakom honom, för det var inget motstånd alls i kopplet. Och när han vände sig om såg han att det var blankis och att jag spjärnade emot så mycket det bara gick.
"- Ha, ha, ha, tänk om någon såg oss. Ha, ha, ha!"

Matte, kan du smörja mina tassar?